- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
343

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


XXXV.


DEN AVSLUTANDE BERÄTTAREN.



Den själskris varom Svarta Fanor vittnar
avlöstes redan året därpå av en lugnare stämning; därom
vittna Strindbergs diktverk från 1905.

Strindberg var vid denna tid livligt sysselsatt med
världshistoriska studier. De föranledde honom att skriva
en serie utländska öden och äventyr till utfyllnad av de
svenska. Att han ej tänkte värst högt om dem framgår
av den titel han valde, Historiska Miniatyrer, och av
ett brev till förläggaren där han citerar Tegnérs
uttryck: »Dumt är vart särskilt stycke väl, men
samlingen tör lyckas» — en aning som dock inga mystiska
makter uppfyllde, ty intetdera omdömet är träffande.
Förläggaren var Bonnier, vilken nu åter blivit
Strindbergs huvudförläggare, dock blott för ett eller par år.
Boken utkom 1905.

Man märker att författaren alltjämt gärna i historien
återfinner mystiska sammanhang, förklarade genom
mystiska tal. Man märker ock att han alltjämt står på
religionens och moralens sida. Men han gör det liksom 1903
med mycken tolerans. Han dömer historiens människor
mänskligt. Han är visst icke enbart intresserad av
religiösa och moraliska problem utan ock av personliga och
politiska. Med den historiska noggrannheten är det
dåligt bevänt; man ser hur mycket sämre Strindberg är
hemma på allmänna historiens område än på den svenska.
Ej heller gör han sig mycken möda med att träffa
tidsfärgen, som för övrigt aldrig varit hans starka sida.
Han tillskriver historiens personer en häpnadsväckande
förmåga att se in i framtiden, ty han vill att de skola
bära fram hans egna tankar och läsefrukter, i fråga om
både deras egen tid och den som ligger mellan deras
och författarens. Berättelserna äro tämligen löst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free