- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
353

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


XXXVI.


NATIONALSKALD OCH VARG I VEUM.



Hur ensamt än Strindberg levde, hur tyst och stilla
han än i allmänhet magasinerade sina intryck för att
sedan utsända dem, samlade och omdiktade i små eller stora
uppgörelseböcker, höll han sig ej alldeles fjärran från
dagens strider. Han skrev t. ex. 1902—03 tvenne artiklar
i Svenska Dagbladet (samt en som aldrig kom in) om
Svenska Akademien och Nobelpriset
[1].
Akademin hade väckt en stark meningsstorm emot sig år
1901 dels genom att på en gång invälja tre personer
(Retzius, Bildt, Annerstedt) av vilka ingen var diktare
men alla voro rättänkande, dels genom att giva det första
Nobelpriset ej till Tolstoj eller Ibsen utan till
Sully-Prudhomme. Strindberg karakteriserar den vittra domstolen
som »Aderton illiterata rådmän och icke en kompetent
domare! Det är icke domstol! Det är ingenting!» Han
motsäger vidare ryktet att han själv skulle känna
avund mot dem som invalts i akademin: »Såsom tydligen
framgår av mitt författeri, har jag aldrig strävat till
akademien; jag har t. o. m. uttalat min ringaktning för det
institutet. Vad jag ringaktar kan ju icke väcka min
avund».

Politiskt slog han ett slag för vänsterns sak vid
unionskrisen 1905 genom några artiklar i danska Politiken [2].
Redan före den avgörande brytningen utropade han:
»Kära, låtom oss skiljas!» Han stödde denna sin
mening både med historiska resonnemang och bibelcitat;
han rådde Sverge att ej förhärda sitt hjärta som Farao,
när Moses manade denne: »Släpp mitt folk!» Han
hävdade att Norge ej varit likställt med Sverge. Att det
mindre var hans personliga sympatier än hans politiska



[1] Nu i Samlade Skrifter, Efterslåtter.
[2] Nu i Samlade Skrifter, Efterslåtter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free