- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
355

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dryftade frågan hur hans syndaskuld först uppkom. Han är
denna gång mest böjd att med teosoferna tro sitt lidande
här i livet bero på något ont som han gjort, innan han
föddes. »Jag har», fortsätter han, »liksom Weininger
blivit religiös av fruktan för att bli en omänniska».
Slutorden äro: »Att han gått bort, betyder för mig att han
hade tillstånd därtill från högsta ort. Annars händer
intet dylikt».

Han skrev ock ett par korta runor [1] om två för tidigt
bortgångne svenske diktare, vilka han lärt känna i Lund:
Dels Axel Wallengren (1901), vilken han
skildrar såsom en representant för Skånes av Bååth och Ola
Hansson skapade diktning. Han vidrör utan klander
dennes religiösa tvivel men hoppas att den döde anat något
bakom tvivlen, att han »seglat så långt i solnedgångens
väster att han slutligen börjar sticka upp i soluppgångens
öster». Dels Emil Kléen, också en tvivlare, vilken
Strindberg själv fruktar sig ha lett på orätt spår och
därför sökte leda rätt igen vid hans dödsbädd. Han
röjer i denna skiss, skriven som inledning till Kléens Valda
Dikter 1906, hur svårt han hade att skriva minnesteckningar;
det därvid övliga roset faller honom onaturligt,
och förställa sig kan han ej.

Den sista bok för vilken Kléen röjde intresse var,
säger han, Andersens sagor. Strindberg hyllade ock H.
C. Andersen
[2] vid dennes jubileum 1905 (i
Politiken) och undertecknade sig »elev av H. C. Andersen»
(han hade ju då tämligen nyss skrivit sina Sagor).
Strindberg hade verkligen så till vida varit Andersens elev
som han år 1874 översatt de sista sagorna i den svenska,
av Carl Larsson illustrerade Andersensupplagan, efter
ordinarie översättaren d:r K. J. Backmans frånfälle [3]. Vid
Schiller-jubileet samma år tolkade han ock sin
tacksamhet för sin ungdoms skald Schiller, vilkens Karl
Moor (i Rövarbandet) han brukade deklamera för


[1] Nu i Samlade Skrifter, Efterslåtter.

[2] Nu i Samlade Skrifter, Efterslåtter.

[3] Se därom Anton Blanck i Samlaren för 1920 sid. 167 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free