- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
356

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig själv ute på Ladugårdsgärdet, när han skulle debutera
på teatern. När nämnda Schillers skådespel gavs på
Svenska Teatern 10 nov. 1909, skrev Strindberg den prolog [1],
vilken dock aldrig vart uppläst, på orimmad, mycket fri
vers. Likadan var till formen hans Prolog vid den
stora svenska musikfesten
[2] i maj 1906. Denna
dikt har dock i ton och uttryckssätt en fyllighet, en
ståtlig hållning, en litet gammalsvensk klang vilken utmärkt
stämmer in med den nationella väckelsestämning som
behärskade svenskarne då efter unionsupplösningen, och
vilken röjer hur inspirerad Strindberg alltid vart, när
han fick lovsjunga musiken.

Dock kommo honom ej de döde skalderna eller de
döde och levande musikerna att glömma de levande
skalderna. Han lät i oktober 1905 hälsa att han ville träffa
några av sina yngre diktarbröder. Följaktligen samlades
Hjalmar Söderberg, Albert Engström, Algot Ruhe, Bo
Bergman, Henning Berger och Gustaf Janson i hans
hem. I början var stämningen något tryckt, men den vart
snart bättre: Strindberg tinade småningom upp, vart
älskvärd, såsom han alltjämt kunde vara det, berättade
studenthistorier och lade bort titlarne med allesammans
— i fråga om brorskålar var han städse mycket svensk.

Kort sagt Strindberg började åter komma i kontakt
med människor, och han började mer och mer komma i
kontakt med sitt folk. Under nära 10 år hade han,
trots mothugg och bakslag, arbetat sig fram till en
litterär ställning mer hedrad och säker än någonsin. Hans
religiösa omvändelse och hans lidanden hade stämt de
konservativa mildare. De radikala voro ju misslynta
över omvändelsen men betraktade honom dock alltjämt
som den gamle Strindberg. Det unga släktet som växt
upp utan att ha direkt upplevat den gamle Strindberg
behövde ej frigöra sig från den fastslagna idealbilden
av denne för att kunna beundra den nye. Alla som med
mottagligt sinne för dikt och utan förutfattade antipatier


[1] Nu i Samlade Otryckta Skrifter II.
[2] Nu i Samlade Otryckta Skrifter II.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free