- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
362

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de övernaturliga genom knackningar i väggen o. dyl.
Dock finns det numera ingen fara för vanvett. Han står
friare gentemot »Makterna». Så t. ex. ogillar han
skrock — hos icke-troende — och vittnar om att hans
förföljelsemani blivit lugnare; han har funnit sin
farhågor för människors förföljelse i mycket vara inbillningar,
dock ej meningslösa sådana utan sända av Gud. Han
erkänner ock att han hämnats på oskyldiga och finner detta
vara det svåraste han har att bära; men — det lättar att
giva hämndkänslan luft, ty då får han bedja om förlåtelse
och denna förödmjukelse får väl anses uppväga
orättvisan.

Hans syn på världen och människorna är alltjämt mörk.
Jorden är Kvalhem, ofta ter den sig helt galen, helt
förvänd. Människorna förstå ej varandra. Det är i
grunden omöjligt att samtala i betydelse av utbyta meningar,
ty man utbyter aldrig sådana utan har kvar sina egna;
däremot hycklar man ofta att man äger andras.
Människorna kunna gå omkring och spela roller i åratal,
kanske livet ut. De kunna gå med mask, rent bokstavligt, i
det de färga hår och skägg. Man vet t. o. m i
vardagliga ting ytterst litet; ehuru Strindberg, när han ser på
människor, fäster stor vikt vid munnen, han kan ofta ej
säga, om en person han tänker på har skägg eller ej. En
annan kan gå hela livet och snoppa sin cigarr i orätt
ända. Dylikt är särskilt pinsamt för en person med
Strindbergs ytterliga noggrannhet och stränga
ordningskrav i småsaker [1].

Det är icke minst denna utomordentliga känslighet för
småsaker som kommer Strindberg att tro på en Gud som
ingriper i alla enskildheter, en Gud som gör varje liten,
på något sätt märklig företeelse till ett maningstecken.
Denna tro är för övrigt endast en ovanligt intensiv form


[1] Samma ämne i en särskild skiftning — svårigheten att
minnas rätt — hade. Strindberg redan 1905 behandlat i Fugor
med Preludier
(nu i Samlade Skrifter, Efterslåtter). Han
berättar gärna minnesvillor hos andra för vilka han själv fått
sota, dock utan bitterhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hestrindbg/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free