Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människorna möjligast milt, ty han känner sin egen svaghet.
Därför är ock hans egen nya religiositet fördragsam och
ljus i fråga om moralen. Man skall icke vara småaktig
mot sin nästa, säger han. »Gå icke och räkna hur många
toddar han dricker, kalla honom icke hycklare, därför
att han faller någon gång för köttet». Han kräver: »En
flott kristendom för vardagsbruk och en strängare i
helgdagslag». Man ser att det är Legenders »stilla
kompromisskristendom» vid vilken Strindberg
fortfarande stannat.
Men svårare har han att vara tolerant, när det gäller
tron. För visso har han allt annat än lätt att godtaga
kristendomens nedärvda huvuddogmer. Treenigheten har
han mycken möda att bevisa. De eviga straffen äro,
anser han liksom den Viktor Rydberg han nu förnekar,
endast eviga, om människan vill vara evigt ond.
Försoningsläran tillstår han att han icke kan fatta, men det är
hans brist, tror han, ej lärans. Slutet blir att han måste
»ta kristendomen orensad, rubb och stubb, dogmer och
underverk.... okritiskt, naivt i stora drag, så går den ned
som ricinolja i hett kaffe — gapa och blunda! Det är
enda sättet». Ehuru han fortfarande har stora katolska
sympatier, följer han Svedenborgs råd att man skall
förbliva inom sitt lands religion. Mot icke kristna religioner,
särskilt buddhismen och även muhammedanismen, är han
utpräglat fördragsam.
Men mot otron? Ja till en början. Han medgiver att
den troende kan hava rätt på sitt vis och den otroende på
sitt vis. Religionen är alltså något subjektivt, och det
förringar icke dess kraft (Rätt i Orätt). Men längre
fram förklarar han (i Den Lagbundna Tanken)
att det är ologiskt förneka Guds tillvaro, ty Guds väsen
är tillvaro. För visso kan man säga: »det finnes ingen
Gud för mig!» men »det skulle du skämmas tala om, ty
det betyder bara att du är en gudlös hund.... en
samvetslös bedragare och tjuv som människor fly, och som borde
bevakas av detektiver». Han vill också hava (liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
