Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångrar han emellertid denna lovsång över den
älskade-hatade-fruktade. Men orubblig är han i sitt hävdande
av äktenskapets helgd, i sin stränghet mot otrohet, i sin
maning: lek ej med kärleken!
Man kan förstå att Strindberg med den åskådning han
nu hyllade skulle känna sig starkt dragen till tyske
tänkare. Sin kärlek till Frankrike har han nu släppt. Norge
avskyr han rentav och fattar nu unionsupplösningen
som en nationell skam, mest dock därför att Heidenstam
om Sverges hållning vid denna kris sade: »Vi skötte oss
bra!» Vidare är ju Norge kvinnofrigörelsens land, och
Ibsens, vilken nu får mer påpackning än någonsin för
sin Nora eller rättare sagt sina Noror. Maeterlinck har
Strindberg övergivit efter hans omvändelse från
mystiken. Wilde däremot ogillar han blott fram till
omvändelsen i fängelset. Zola behandlas med mycken aktning
ehuru som en övervunnen ståndpunkt och som en diktare
avgjort underlägsen Victor Hugo. Goethe är ju numera
en heros. Walter Scott har Strindberg nu för första
gången lärt sig förstå; dennes utförlighet försvarar
han, ty den gör bekantskapen med hans figurer så
grundlig att man hinner lära känna och minnas dem och se att
de alla äro verkliga individer. Shakespeare står kvar där
han med få avbrott alltid har stått för Strindberg.
Dante har han nu, sedan han blivit religiös, och sedan
han själv genomvandrat Inferno, lärt vörda.
Särdeles utpräglad är den hänförelse han i Blå
Böckerna röjer för Antiken. Han citerar en förvånande
mängd klassiske författare: filosofer som Heraklit och
(ofta) Aristoteles, diktare som Hesiodos, Aristophanes
och (särskilt) Euripides samt först och sist och alltid,
trots ett par reservationer, med djupaste beundran
Platon. Denne har han tydligen läst ganska grundligt.
Av romare nämnas Cicero, Vergilius, Plinius m. fl. Dock
föredrager han obetingat Hellas. Det grekiska språket
lovsjunger han såsom det eviga, främst därför att, som
han sällsamt nog trodde, »Guds son talade det», men
även av kulturella skäl: »På grekiska äro Europas äldsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
