- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
380

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kanske dess karaktär genom den då för tiden ytterst
djärva reformen — en av de vågsammaste t. o. m.
Strindberg frestat — att borttaga utskänkningen under
mellanakterna. Från utstyrseln skulle all lyx och all
strävan efter detaljerad verklighetstrohet förvisas.
Strindberg återupptager den idé som en gång
tillämpats, när Till Damaskus I gavs på Dramatiska
teatern. Dekorationen inskränktes till en, alltefter dramats
handling, växlande fond — »draperibanan» är det namn
Strindberg själv använder — i övrigt användes blott
få utstyrselsföremål, vilka snarare beteckna, symbolisera
än återgiva, avbilda de ting som omrama handlingen. Men
de få dekorationer, dräkter och föremål som förekommo
skulle vara vackra och stilfulla.

Teatern fick icke kallas Strindbergsteatern, det hade
han själv förbjudit. Dock tillät han att hans byst (av
Eldh) uppsattes i foajén, och han var ganska ivrig att få
den tilltalande. Han hade, fast naturligtvis först och
främst intresserad av sina egna stycken, tänkt sig att
även andra skulle spelas, så att publiken skulle få större
omväxling. I ett av honom själv gjort utkast till
repertoar [1] finner man antecknade Euripides’ Hippolytos
och Atterboms Lycksalighetens Ö (såsom
sommarspel), vidare Wagners Tristan och Isolde
(utan musik) samt stycken av Racine, Péladan, Hebbel
och ett par andra tyskar, Hamsun (Livets Spil) och
andra norrmän (dock ej Ibsen eller Björnson) samt slutligen
några unge svenskar (Ruhe, Henning Berger, Sven
Lidman).

Vad skådespelare angick, så hade Strindberg redan på
1880-talet i Danmark varit beredd att starta med
amatörer. En ganska god samling unga hänförda skådespelare
hade man emellertid lyckats uppbringa. Särskilt
var, eller vart senare, damsidan synnerligen väl
tillgodosedd, med fru Manda Björling, fröknarne Anna Flygare,
Doris Nelson, Maria Schildknecht och Fanny Falkner


[1] Tryckt i August Falcks bok Strindberg och Teater.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free