Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilkas levande avbilder de äro. Helt härskar
symbolismen, ja romantiken — en sorts mardrömsromantik — i
nästa stycke, Spöksonaten. Där uppträder en
spökförsamling av personer som bedragit varann och i bästa fall
även sig själva; här finns t. ex. (liksom i Tschandala)
en adelsman med falsk stamtavla. Också upphöra
styckets äkta makar att tala med varann, ty de veta att
de blott lura varandra. Motiven med den otillräckliga
maten — vars upphov här är en kokerska, som nästan
uppträder likt ett troll, en häxa — med kölden i
rummen, kvinnoslarvet o. s. v. äro ock välkända. Ej
underligt att den person som genomskådar allt detta — d. v. s.
diktaren — får betyget: frisk men galen, och att en annan
(som också han, i detta avseende, företräder Strindberg
själv) säges vara född i ett konkursbo. En tredje åter
har (liksom Svarta Fanors skald) för vana att ej
förlåta, förrän han straffat. De onda straffas också,
men de goda få ingen hugnad därav. Slutet för alla
styckets olyckliga, goda som onda, varelser blir förintelse,
en mild förintelse i Buddhas namn — jämför
Drömspelet.
Om detta stycke erinrar ock Spöksonatens fantastiska
karaktär. Döde gå där igen, personer uppenbara
sig vilka blott ses av söndagsbarn o. s. v. Även i Pelikanen,
det fjärde kammarspelet, vilket eljes är starkt och fränt
realistiskt, förekommer ett liknande fantastiskt motiv,
vilket Strindberg för övrigt redan tidigare (såsom i
Advent) nyttjat: möblerna i ett rum där en brottsling
bor röra sig plötsligt av sig själva.
Grundtanken i Pelikanen är densamma som i
Spöksonaten, blott o försonligare, mer lidelsefullt
uttryckt: livet är alltid hemskt, alla människor, utom de
unga, äro falska eller missförstådda, och en tung skuld
vilar över dem. Samtidigt är också Pelikanen en
fortsättning på Inför Döden och slutar liksom delta
stycke med mordbrand. I stycket av 1892 anklagar
fadern den avvikna modern för att ha hetsat upp döttrarne
mot honom. I stycket från 1907 är fadern död — död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
