Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingivelsen till sin ungdoms stora drama, Mäster Olof,
och senare till sin mannaålders kanske mäktigaste verk,
Gustav Vasa: brytningstiden mellan Medeltid och
Reformationstid. Han skrev Siste Riddaren om Sten
Sture den yngre och Riksföreståndaren om Gustav Vasa
som ung. Båda dramerna utkommo hos Björck & Börjesson,
det förra i februari 1908, det senare i januari 1909,
och båda spelades på Dramatiska Teatern, det senare
dock först 1911.
Med Siste Riddaren och Riksföreståndaren
hade Strindberg velat utfylla sin Gustav Vasa
till en historisk trilogi (d. v. s. ett i tre vanliga dramer
uppdelat stordrama) efter grekiskt mönster. Märkligt
är att han ej i denna tre-drams-grupp funnit plats för
sin ungdoms storverk, Mäster Olof. Men detta skrevs
ju före Inferno, före krisen och omvändelsen.
Emellertid, även Gustav Vasa är lika olik de båda
senare dramerna som dessa sinsemellan äro lika. Gustav,
vilken är trilogins hjälte — ty Siste Riddaren,
Sten Sture den yngre, är närmast skildrad som en
motsättning, en bakgrund till Gustav — är från början till
slut densamme i de båda ålderdomsdramerna. I
Gustav Vasa däremot har han dels en avgjort annan
karaktär, dels utvecklar han sig i detta drama och där ensamt;
men egendomligt nog är det icke i början utan i slutet
av Gustav Vasa vi återfinna kungen i någon mån lik
den Gustav vi få skåda i Riksföreståndaren,
som dock behandlar en tidigare del av hans liv än sagda
drama. Detta beror därpå att det i grunden är sin egen
och ej kungens utveckling Strindberg skildrar, o,ch han
själv var, när Gustav Vasa skrevs, yngre och mer
kämpande än då Riksföreståndaren diktades.
Siste Riddaren skall skildra Sten Sture som den
rättrådige, fine, hjärtegode statsmannen vilken dukar
under just på grund av sin ädelhet. Gustav Eriksson åter skall
företräda den hänsynslösa och oskrädda, omilda kraft
som ensam i denna värld kan föra en god sak till seger.
Det ligger i denna motställning ett självförsvar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
