Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strindberg med särskild intensitet tänkt tillbaka på sitt gångna
liv. Följden därav framträder i den ökade bitterhet som
detta drama, jämfört med de närmast föregående, röjer.
Väl förnekar han alltjämt att han hatar människorna.
Han älskar dem »tvärtom för mycket, därför fruktar jag
dem ock». Man fruktar ju det okända, och visserligen
kan man möjligen bli bekant med en medmänniska, anser
han, men aldrig lära känna henne. Därför betraktar han
den fotografering (d. v. s. verklighetsskildring) han en
gång idkade som förfelad. Därför har han ock fått sota
för sitt medfödda begär att tro på allt vad folk sagt
honom och för sin ungdoms önskan att tala väl om
människorna; han har måst taga tillbaka allt det vackra han
tänkt och talat. Människorna ömka skurkar som tack
vare sin skurkaktighet råkat i olycka — men honom själv,
som icke varit skurk och dock förföljts av olyckan, ha
de icke ansett värd ömkan.
Man ser snart att stycket rör sig i Blå Bokens atmosfär,
från vilken de andra dramer han nyss skrivit voro så
påfallande fria. Därför upprepas ock, lika fränt och fult
som någonsin, anfallet mot Geijerstam och mot dennes
hustru och barn. Därför angripes ånyo darwinismen och
dess »Smutsgud». Därför återkommer även här olusten
mot Sverge, en olust närmast född av den orättvisa han
känner hemlandet ha gjort honom själv och av en tydlig
avund mot, som han trodde, lyckligare medtävlare såsom
Heidenstam; han känner sig ånyo genomgå de sorger han
en gång som ung tolkade i Gillets Hemlighet.
Men den där olusten är ej blott personlig bitterhet; den
pekar ej blott bakåt. Den är ett nytt vittnesbörd om att
Blå Böckernas förkunnare av undergivenhetens plikt
håller på att åter bliva samhällskritiker. Därför äro ock
bokens scener i så stor utsträckning satiriska.
En karakteristisk enskildhet är att en av styckets mest
sympatiska gestalter framställes som japan. Strindbergs
gamla lust för Österns kultur och språk hade på
ålderdomen i någon mån återvaknat. Den har nu fått en
religiös färg. Österns lära om den enskildes plikt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
