Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underordna sig det hela har gripit Strindberg. Den
brottning med Gud Strindberg antytt i Mäster Olof
(Biskop Brasks slutord i versdramat) och skildrat i
Legender är slut. Han har »släppt striden besegrad av
hans allmakts godhet». Den stolte har blivit ödmjuk.
Han erkänner sig, liksom den stolta, straffade kvinnan i
Svarta Handsken, ha lidit livets bittraste sorg:
att ej kunna vara den man ville. Men ännu i djupet av
sin hårt vunna ödmjukhet är han stoltare än någon annan.
Han säger nämligen att av denna smärtornas smärta har
han bland alla människor lidit mest. —
Stora Landsvägen rönte ett förvånande vänligt
mottagande. Endast Per Hallström uppehöll sig enbart
vid anfallet på Geijerstam. Själve Sven Söderman skrev
i Stockholms Dagblad: »Det är icke blott ett poetiskt
verk av ofta högsta kraft .... Det verkligt tragiska i
Strindbergs karaktär framträder här mer uppenbart än
någonsin». I Göteborgs Handelstidning skrev Quidam
Quidamsson: »Med Stora Landsvägen har
Strindberg kommit allt tal om avmattning på skam». Särskilt
energiskt sade Anders Österling ifrån:
Vid bedömandet av Strindbergs senare produktion har man
på sina håll funnit lämpligt anlägga en viss driftjargon, och det
har därvid visat sig vilka kvicka karlar Sverge trots allt
besitter. Kunde denna rangskapelse lära en och annan hålla sig
mera allvarlig inför en man som Strindberg, har den kanske
haft en viss betydelse vid sidan av sin verkliga — som
kungsgåva till vår stora litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
