Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Social-Demokraten offentliggjorde framgick klart vilken
beundran såväl de yngre socialistiske akademikerna som
framför allt arbetarne ägnade Strindberg. Denna beundran
fick ett lika varmt som spontant uttryck på festdagens
kväll. Socialdemokratiska ungdomsklubbarne i
Stockholm, vilka (liksom de ungsocialistiska) anordnat en
Strindbergsfäst i Folkets Hus, fingo vid fästens slut
ingivelsen att hylla diktaren personligen. De drogo, med
amanuensen Erik Lundström i spetsen, till Strindbergs
bostad, där de tackade honom med sång och leverop.
Strindberg visade sig ej. Men det var nog, bland annat,
denna hedersbevisning som förestavade hans
hälsning till Social-Demokraten: »Mitt tack för Eder
hyllning, småfolkets talemän, bland vilka jag aldrig kan
upphöra att räkna mig, emedan jag är Tjänstekvinnans son».
Detta var det första av honom i eget namn givna
offentliga vittnesbördet att Strindberg ej längre var Blå
Böckernas undergivenhetspredikant utan åter underklassens
samhällsupproriske förkämpe [1].
Man gav emellertid föga akt därpå. Därför vart
häpnaden allmän, när Strindberg ett halvt år efter sitt
avsked till allmänheten bröt den tystnad vari man trodde
honom för alltid sänkt och på nytt uppträdde — väl ej
som diktare men som en samhällsrisare av obruten,
ungdomsfrisk eld och syra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
