Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om slagsmålet vid avtäckningen av Karl XII:s staty, vari
han ju själv var med. Gentemot Karl XII uppställer han
alltjämt som de sanne hjältarne karolinerna, vilkas
vetenskapliga bragder i Asien han, i minnet återupplivande
sin ungdoms forskningar, på nytt förhärligar. Han
prisar (i motsats mot Fryxell) Karl XI, vilken han i
Svenska Folket kallade »en despot fodrad med en
demokrat», men vilkens reduktion han redan då gillade.
För Karl XV yppar han en sympati som egentligen
strider mot hans åskådning, och som tydligen härrör av hans
tacksamhet över dennes handräckning åt honom som
nybörjande dramatiker. Hans syn på kungadömets
ställning i nutiden framgår bäst av hans erinran om sina egna
slutord i Röda Rummet: Vad vet egentligen kungliga
majestätet om rikets tillstånd och behov?
Men nu har han i motsats mot förr blivit intresserad
av författningsspörsmål. Han läser flitigt hithörande
litteratur. I detta sammanhang återupplivar han dels sin
gamla motvilja mot Boströms statslära, dels sin
ungdoms fornnordiskhet, ty han prisar det fornsvenska
statsskicket, dels slutligen sin gamla bekantskap med Adolf
Hedin och därmed sin gamla beundran för denne: ej blott
för dennes författningskamp utan ock för dennes
utrikespolitik. Han vänder sig emot all krigisk utrikespolitik,
därför ock mot alla stora krigsrustningar. I detta fall
går han längre än Hedin, han går tillbaka till den äldre
liberalismen. Liksom denna vill han endast hava en
mycket måttlig och idyllisk värnplikt, byggd särskilt på
skytteföreningarne, i vilkas led ju Strindberg själv som ung
hade stått. Att han i detta fall så tydligt avvek från den
moderna socialismen, vilken just den tiden var särskilt
fientlig mot milis och skytteföreningar, och vilken
Strindberg eljes gärna följde, visar bäst hur fast hans ungdoms
åskådning satt kvar. Olik Hedin men lik sitt gamla jag
(åtminstone från 90-talets början) är han i sin ryssvänlighet.
Såsom Hedins ende efterföljare i kampen för en
demokratisk utrikespolitik nämner han erkännsamt
borgmästar Carl Lindhagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
