Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han instämmer i demokratins då än ej alldeles glömda
motvilja mot de proportionella valen. Ty detta valsätt,
säger han, »är rent av fult, då det upptager
partibenämningar .... men att rösta per parti, det är nästan som att
rösta per stånd, efter enskilda intressen eller passioner».
Hans nya författningsintresse har dock ej alls lyckats
undantränga hans gamla intresse för folkekonomin. En
av de artiklar vid vilka han själv fäste största vikten,
Olust i landet, har till ledmotiv att folket var
ekonomiskt under isen. Han studerade Emigrationsutredningen,
och det svar på frågan varför folket emigrerar som
han utläste därur var detta: därför att de oumbärlige
regeras av de umbärlige.
Man skönjer redan därav att Strindbergs tidigare
80-talstankegång levt upp även i detta avseende. Han talar
för det produktiva arbetet — det göra nu alla, särskilt i
valtider. Men det säregna med Strindberg är att han med
produktion menar produktion av nödvändighetsvaror och
med arbete det arbete som alstrar dessa varor, ej det
som utnyttjar andras arbete eller spekulerar däri. Han
är återigen bondevän, och detta är desto märkligare
som det denna tid nästan endast var industriarbetare
och socialister som hyllade honom. Han prisar åter
jordbrukarens liv, den arbetande jordbrukarens. Han
finner denne kunna »försaka konstens njutningar, som
blott äro surrogat», ty »han har naturens skönhet
gratis, och när han äger originalen, behöver han
icke kopiorna». Så Rousseauansk är han åter, t. o. m.
i fråga om en verksamhetssfär som innefattar hans
egen. Dess mindre förvånar det då att han finner
industriens alster till stor del vara rena handelsartiklar
att förtjäna pängar på; eller med andra ord överproduktion
på skräp. Det stora jordbruket finner han
falla under samma förkastelsedom som industrin.
Hans jordpolitik går ut på att staten skall äga »alla
obygder, allmänningar, domäner och f. d. kungsgårdar»
samt låta behövande gratis och med utstyrsel till redskap
och bo få jord där, skattefritt under uppodlingstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
