- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
422

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Den form han gav sina artiklar förstärkte än mer
deras verkan. Han visade sig fullt ut äga kvar sin gamla
makt att mottaga starka intryck och återgiva dem i
deras fulla skärpa. Han förstod alltjämt framslunga
rammande, om än ej alltid riktiga fakta. Han åskådliggör
exempelvis landets brist på män, produktivt arbetande
män, genom att nämna hur under en hans resa genom
landet i början av 90-talet: »på tåget voro vi sex man
högt, och på stationerna syntes endast inspektören».
Starkt personlig i sin uppfattning, är han saklig i sin
stil. Han låter iakttagelser, siffror, citat tala utan
överflödiga ord. Han underlåter ju ej att därtill foga
sina omdömen, men även de komma direkt, utan
krummelurer och omsvep. Han dräper med en sats — så
mycket nu en sats kan dräpa. När han skildrat hur Karl
XII, som ju »icke kunde vika», flytt från Turkiet och
vStralsund, tillfogar han: »Så nog kunde den fly, alltid!»
Han behärskar fullständigt tidningsmannens konst att
vara aktuell. Han åskådliggör frågan, om man bör hava
två statsmakter (konung och folk) eller en (folket), med
en bild från den högmoderna flygkonsten: monoplan
eller biplan? Han ställer Tegnér och Heidenstam mot
varandra som »två konungar», lånande denna titel från
ett just då spelat skådespel av Didring. När han vill
visa att den nutida kungamakten blott består i
Namnstämpeln
hänvisar han — för övrigt ej värst
träffande — på den nyss avlidne kung Edward VII av
England, vilken han kallar: »en älskvärd gammal tok som
allmänt ’sörjes’ av sitt folk, i synnerhet av dem som
icke
kände honom». Han nyttjar oförfärat mustiga
kraftord och talspråksformer (såsom Riksdan),
samtidigt som han i regeln skriver ett jämnt och korrekt
skriftspråk. Skaldelynnet, det dramatiska skaldelynnet,
framträder i hans benägenhet för dialog. Han parodierar
exempelvis i Påvens Skägg en religionsdiskussion
med hela sin gamla konst att låta en skenbart torr,
låtsat faktisk framställning bliva fantastiskt
skrattretande.


*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:41:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hestrindbg/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free