Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplästes av en rad skådespelare — lika många som de där
uppträdande personerna — vart publiken för lång och
lästes ej tillräckligt klämfullt.
Insamlingen kunde helt naturligt ej påräkna mycket
intresse bland den förmögnare allmänheten. Strindberg
hade ju själv skrivit före insamlingens början (i
Aftontidningen 19 december 1910) att han ville mottaga ett
anti-Nobelpris »för litterära meriter och till mig
personligen utan förödmjukande villkor och omständigheter
.... Men skulle det få färgen av politik, blir jag utanför.
Ty mina radikala (grundliga) utredningar om stat och
samhälle äro lika avancerade som Nils Quidings
(arbetskarls) och litet mer än Leo Tolstojs; kunna därför icke
begagnas av något parti, allraminst högerns (Landets
Förstörare, Ackaparörer, Faraondyrkare m. m.)».
Arbetarnes bidrag till penninginsamlingen minskades helt
naturligt starkt, då det vart bekant att förlaget Bonnier
med Strindberg träffat ett avtal som fullt tryggade
dennes ekonomi; det var ju harmen över att en diktare som
Strindberg skulle hotas av fattigdom som från
arbetarhåll framdrivit tanken på en nationalgåva.
Inalles blevo omkring 50,000 kr. insamlade, det mesta i
småposter; endast ett 60-tal bidragsgivare, däribland flera
föreningar, tecknade mer än 50 kr., endast ett 500-tal mer
än 10 kr. Summan av alla bidragstecknare, föreningar
och enskilda uppgick till omkring 20,000. Inom
kommittén hade tanken uppkastats att summan borde
överlämnas å Nobeldagen, men detta hade ansetts för utmanande.
Dagen för den stora Strindbergshyllningen vart alltså
diktarens 63-årsdag, den 22 januari 1912.
Men skulle Strindberg låta sig hyllas? Han hade på
senaste tiden varit svårt sjuk. Redan den 23 november
1911 hade han i Aftontidningen sagt sig vara sjuklig
sedan ett halvt år, gammal, utsliten och trött. På
juldagsmorgonen var han så trött att han ej ville stiga upp. För
en gångs skull kände han ingen verksamhetslust. Han
tyckte sig ha fullbordat sina dagars verk, sagt vad han
ville säga. Så fick han feber. Han var angripen av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
