Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
optimistiska stämning som då grep hela vårt andliga liv,
säkerligen ej utan inflytande av det ekonomiska lägets
under 1800-talets sista år starkt förnimbara bättring.
På 1900-talet återupptages den ekonomiska
samhällskritiken i Götiska Rummen, 1904; åren 1901—04 hade
varit ekonomiskt ofördelaktiga. Den 1907—09 härjande
ekonomiska världskris som i Sverge vart bakgrunden till
storstrejken, den speglas något senare klart i Strindbergs
Tal till Svenska Nationen m. fl. tidningsartiklar,
där han ej blott angriper det rådande ekonomiska
systemet och föreslår botemedel utan ock angriper statsslöseriet
och upptager sin under tidigare kristider förkunnade
Rousseauism.
Just Strindbergs starka framhävande av ekonomins
vikt och makt gör honom mer tvivlande på sin egen
verksamhets värde än bland författare är vanligt. Han
uppställer dels (särskilt i början av 1880-talet) den praktiske
mannen gentemot artisten och litteratören som den
önskvärdaste medborgaren; ty den praktiske mannen handhar
ju det ekonomiska, alltså det grundläggande, livsviktigaste
arbetet. Dels ställer han (särskilt på 1870-talet)
vetenskapsmannen över skalden. Ty skalden kan ju ej gärna
skildra den ekonomiska utvecklingen i dess på en gång
invecklade och lagbundna spel. Endast vetenskapsmannen
mäktar detta, och då ekonomin är det oundgängliga, det
allt annat behärskande, blir givetvis vetenskapsmannens
yrke lika oumbärligt och gediget som skaldens är
umbärligt och ytligt. På sin ålderdom (liksom under större
delen av sitt liv) tänkte han ju högre om dikten, men han
fann det då liksom tidigare osunt att diktandet skulle
hopkopplas med penningfrågan. Det är märkligt att
Strindberg, grundläggaren av det moderna yrkesförfatteriet —
ty enstaka författare hade visserligen levt (och dött)
på sitt yrke förut, men först efter Strindberg började
detta anses naturligt — det är märkligt att just
Strindberg på sin ålderdom bekände att hade han fått börja om
sitt liv, så hade icke valt att leva på sin penna, utan då
hade han velat »först söka ett bröd, dock icke i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
