Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så har han svängt och sviktat. Ändå är det fullkomligt
missvisande att kalla honom ombytlig. Han var
ytterligt ombytlig till lynnet och kunde nog ena stunden
kasta fram en viss förbluffande sats och andra stunden
icke. Hans många och skarpa åsiktsombyten skedde mot
hans önskan och vilja. Ingen kunde byta åskådning mindre
lättvindigt än han. Mellan varje ombyte lågo år av
själsstrider och lidande. Men detta syntes ej alltid för
utomstående. När han under Giftas-processen förklarade sig
för gudstroende men så några månader därefter
uppträdde som utpräglad gudsförnekare, sade häpen Georg
Brandes till Edvard: »Jag trodde han var deist!» Varpå
brodern svarade: »Han blev ateist i måndags». Men ingen
av bröderna Brandes kände den långa och svåra
upplösningsprocess, faktiskt börjad redan under ynglingaåren,
som Strindbergs religiositet varit underkastad, och som
först efter 20-årigt grubbel »i måndags» kom till ett
provisoriskt resultat. Icke heller sprang han över från ena
åsiktspolen till den motsatta utan att först samvetsgrant
passera en lång rad mellanlägen.
Dessutom finner man vid närmare efterseende i hur hög
grad Strindbergs åskådning bakom alla skiftningar
präglades av — för att citera hans egen karaktäristik av livet
— »upprepning och sammanhang». Det är vissa åsikter
som tydligen sammanhänga med hans väsen så djupt att
han har ytterligt svårt att släppa dem och ovillkorligen
måste återvända till dem. Ser man närmare på hans stora
åsiktskonflikter, så finner man att av de åskådningar som
två och två tävla om hans själ den ena i regeln och till
sist förhärskar.
Man finner att hans själ var av naturen kristen, låt vara
frisinnat, ja upproriskt kristen. Tidigt lämnande
rättrogenheten var han frisinnat kristen en bit in på 70-talet,
släppte sedan religionen, dock icke alldeles, återtog den i
åskådningen om ock ej i utövningen vid 1880-talets början,
övergick visserligen till skarp kristendomsfientlighet vid
årtiondets mitt, men fick kristendomen åter med våldsam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
