Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagna ur verkligheten eller ock symboliska bilder, bilder
som spegla en andlig verklighet, bilder med en allvarlig
mening bakom. Han gjorde aldrig bilder för bildernas egen
skull, därför att de roade honom, eller därför att de
fängslade honom rent artistiskt.
Hans konstnärliga bearbetning av sitt verklighetsmaterial
präglas framför allt av två drag: den är klar och
den är drastisk. Strindberg har näppeligen i hela sitt
skriftställeris jättelika arbetsprodukt skrivit en dunkel
eller tvetydig sats. Även när hans sinnessjukdom angrep
honom som hårdast, på hans stil rådde den icke. Klarheten
tjänar intensiteten. På en natur med hans starka
synsinne och starka tankelust verkade intrycken starkt,
endast när de voro klara. Men för att intrycken ej i sin
klara skärpa skulle blända eller skrämma honom måste
han reagera drastiskt. Han tyckte högeligen om fula och
grova ord. I hans brev förekomma ständigt uttryck som
brevutgivarne, när de äro hans motståndare, finkänsligt
utelämna, dock välvilligt underrättande allmänheten hur
gräsliga de äro. Även när Strindberg svärmar och
drömmer som mest romantiskt, ligger det drastiska nära, detta
just därför att svärmeriet och drömspelet hos honom är
så intensivt. När dess intensitet upphörde, övergav han
det genast, återvände strax till jorden och kände då gärna
det behov att vara grovt jordisk som brukar åtfölja en
bråd återkomst från en djärv himmelsflykt.
Strindbergs språk är drastiskt på många sätt. Det är
rikt på grova ord, på vardagliga uttryck, på talspråksformer.
Ändå är det i grunden och till sin huvudsakliga
verkan ett vårdat, ett regelbundet språk. Det bygger på
den stilkultur, den ledigt formfulländade prosa som är
den liberala epokens största gåva till vår litteratur.
Strindberg har skärpt ledigheten till intensitet och har
sönderbrutit formen, så ofta det passat honom, men det har i
stort sett icke passat honom att sönderbryta den.
Avvikelserna från det vårdade skriftspråket framträda hos
honom, tydligt och medvetet, som undantag. Han var
teoretiskt och praktiskt emot varje normalisering av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>