Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckades så väl med den isländska lakonismen. Det är
därför som i hans äktenskapsdramer och andra
tvekampsdramer replikerna bliva till svärd- och spjutstötar. Det är
därför som han älskar sentenser, tankesatser; ty även
dessa falla som slag, de sägas ej för sin egen skull ut i
luften. Över huvud måste förkärleken för korta satser
och stycken draga Strindberg till dramat.
Han var främst dramatiker även därför att dramat
framvisar livet direkt, ej blott återupplivar det i en
berättelse. I dramat kan vidare känslan — och tanken —
få mera direkta och fristående utbrott än i berättelsens
sammanhängande form. Strindbergs starka subjektivitet,
hans personliga känslosyn på allt gör honom emellertid
ovillig för sträng komposition. Det är ej med hans
dramer som i allmänhet med Ibsens att allt är inriktat på
ett enda mål. Även i hans bäst byggda stycken
förekomma gärna episoder och mellanspel. De bråda omslag,
oväntade händelser, skakande katastrofer som även hans
dramer innehålla komma därför mer plötsliga, mindre
omsorgsfullt fast hemligt förberedda än hos Ibsen.
Strindberg älskar särskilt den art av drama där endast
huvudpersonen sammanhåller det hela, medan eljes
scener, händelser, människor skifta fritt: det subjektiva
dramat alltså. Ibland understryker han sceneriets karaktär
av skiftande, symbolisk bakgrund åt huvudpersonerna
genom att låta sceneriet i ett drama återvända, omvänt
ordnat, i ett annat. När han under sin mest naturalistiska
tid ville skriva objektiva (rent verkliga) dramer, gjorde
han dem gärna korta. Han tyckte över huvud icke om
skilda akter. Ty att komponera ihop längre objektiva
stycken låg icke för honom. Just styrkan i hans
intensitet var hinderlig för dess uthållighet. Därför lyckas han
så ofta bäst med den första akten.
På liknande sätt var det inom prosaberättelsen.
Strindbergs styrka låg dels i novellen, den episodrika novellen,
dels i den subjektiva romanen, vars sammanhållande band
blott huvudpersonen är. Episodrika äro i regeln
1870- och det börjande 1880-talets noveller, Röda Rummet
är en typiskt subjektiv roman. I slutet av 80-talet, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
