- Project Runeberg -  Strindberg. En ledtråd vid studiet av hans verk /
503

(1921) [MARC] Author: Erik Hedén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uppoffrande taga sig an dem världen förbisåg, ingen
djupare känna orättvisan att han själv hade det relativt
bra, medan andra — ringa och fattiga — fingo försaka
och lida.

En tredje motsättning korsar delvis den nyssnämnda.
Strindberg var på en gång grym och god. Han var i
yttersta grad sårbar. Sårbarheten yppade sig på två
sätt. Dels i en rasande lust att slå tillbaka hur som
helst och mot vem som helst — alltså oftast mot sina
närmaste, sina käraste, de mest oskyldiga. Dels i en
ytterlig ömkänslighet för andras lidanden. Han kunde
vara ej blott hänsynslöst utan därtill utsökt, raffinerat
grym. Det hände han ej fick ro, förrän han fått till det
yttersta pina någon, helst en kvinna och allra helst sin
husstru, eller f. d. hustru, naturligtvis. Men samtidigt var det
för honom livets värsta lidande att pina någon. Samtidigt
kände han ett tärande behov av ömhet, av att giva
ömhet. Det skenbart mest obetydliga lidande hos den mest
fjärrstående människa kunde göra honom uppskakad in
i märgen. Han är den naturliga medkänslans diktare så
som knappt någon svensk. Man må ock minnas att när
han var grym, så var det i regeln mot sådana som han
visste eller (i fråga om kvinnorna) trodde vara starka.
Mot de svaga var hans barmhärtighet städse outrotlig och
under större delen av hans liv brinnande.

Om Strindberg gäller icke den över huvud mycket
oriktiga regeln att hos snillena äro t. o. m.
karaktärsfelen nobla. Strindbergs karaktär ägde ej blott höga och
storslagna utan även småttskurna och lumpna fel. Men
väl är det så att hos honom även det låga och tarvliga
fick stora mått. Han förstod i gott som ont att fylla det
vardagliga med intensitet, det lilla med väldighet. Redan
mångfalden av hans små och stora egenskaper, räckvidden
av den skala som går från de högsta punkterna av
hans själ till de lägsta giver genom sin allomfattande
mänsklighet ett ensamstående intryck av storhet.

Det finns emellertid en märkbar skillnad mellan
Strindbergs låga och hans höga egenskaper. De senare
förhärskade obetingat under hans ungdomsfriska tid. Hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:19 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hestrindbg/0503.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free