Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vattensot.
Den vätskemängd, som en fullvuxen människa i
genomsnitt dagligen tillför kroppen, utgör normalt c:a 3
liter. Lika stor mängd avgår genom utdunstning,
transpiration, stolgång och urin. Hjärtat skall sörja för att
hela denna vätskemängd pumpas genom kroppen,
under det njurarna hava till uppgift att filtrera vätskorna,
d. v. s. skilja det för kroppen användbara från de
ämnen kroppen icke kan tillgodogöra sig. Den
ovannämnda normala vätskemängden överskrides
emellertid av icke så fä människor, och detta ej endast vid
enstaka tillfällen utan blott alltför ofta. I de flesta fall
anpassar sig kroppen utan mera påfallande besvär efter
de högre anspråk som sålunda ställas på dem. Ju
större vätskemängd, som tillföres kroppen, desto mera
avgiver den också.
Hos många individer överansträngas emellertid
organen småningom på grund av den alltför starka
påfrestningen, och sjukdomssymptom börja uppträda. Sjuka
njurar frånskilja oftast för litet vatten; följden härav
blir att urinmängden minskas och vätskan kvarstannar
i kroppen. Till en början söker kroppen utjämna denna
minskning i njurverksamheten därigenom att hjärtats
arbete ökas; härvid drives visserligen mera blod genom
njurarna och mera urin avgives, men hjärtat skadas.
Hjärtat förmår utföra det ökade arbetet endast genom
att öka sin muskelmassa, varav sålunda följer "för stort
hjärta". Härigenom förvärras emellertid det
ursprungliga onda, njurarnas svaghet, vilket i sin ordning
återverkar på hjärtat: en "circulus vitiosus" (skadlig
kretsgång) uppstår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
