Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade i jäsning. Dyr tid uppstod på humle och salt, och
regeringen fick skulden. Kungliga fogdar begynte uppträda
med stränghet och sågo ej längre genom fingrarne vid
skatteuppbörden, och bönderna grepo efter vapnen. Kom en
illslug prelat eller en äfventyrare, fager under ögonen och
med en skalkemun såsom daljunkaren, upp till Dalame, fick
han flerestädes villig tilltro. Alla den gamla demokratiens
medel försöktes mot konungen; bönderna icke blott “sleto sin
slemmaste mun på honom“, de spände armborsten cch
lyf-tade yxorna. Landskapen brefväxlade, landsting höllos på
egen hand, somliga socknar höllo med konungen, andra med
uppviglaren, andra åter sutto stilla, slutande sig hvarken
till den ene eller andre och afbidande utgången. Men Gustaf
Vasa var ej den, som ville låta sig skymfligt lyftas ur
tronen af en bonderörefses våg, liksom det fordom
vederfarits Karl Knutsson. Han erbjöd mer än en gång frivilligt
de samlade ständerna sin krona, och känslan af hans
oumbärlighet gjorde, att de lofvade honom sitt stöd mot
missnöjda eller pockande undersåtar. Han smickrade, förklarade
eller upplyste, hotade och straffade allt efter ögonblickets
kraf och tingens läge, tills slutligen segern vardt hans. I
Småland uppträdde den siste bondekonungen med Nils Dacke,
en djärf, begåfvad och förslagen man, som en tid regerade
därstädes, predikade krig mot fogdar och herremän,
ihjäl-slog de förra och brände de senares gårdar, som stod i
förbindelse med kejsaren och tyska furstar och fick adelsbref
af pfalzgrefven Fredrik, — och den kungliga skattkammaren
tömdes för att få medel till hans bekämpande. Det var
under Dacke-fejden, som konung Gustaf skref sitt berömda
bref om gamla och nya sedvanor (30/i2 1542). “Oss hafver
tyckts nyttigt“, hette det bland annat, “och en god ny
sedvana vara, att vi måtte finna någon råd mot rikets fiender
och att det förstärktes med vildigt godfc dugligt krigsfolk»
med väldiga och sköna örlogsskepp, med dråpliga bössor
och värjor, hästar och harnesk, hvilket icke gammal
sedvana före oss varit hafver, förhoppandes därigenom icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
