Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
onde, förbättra humlegårdar och hålla varggårdar, dika
åkrarne, röja ängarne och ringa svinen. Sådant skulle
förhållandet vara mellan konung och folk enligt Gustaf
Vasas tankar. Det hindrade icke, att han samlade
allmogen kring sig vid alla viktigare skeden i sitt lif för
att inhämta äfven dess samtycke eller löfte om hjälp, och
tillträdet till honom stod öppet för alla, som hade något
att besvära sig öfver: det var en grundsats, som han ej
tröttnade att förkunna.
Man har uppkastat spörsmålet om den moraliska
halten af Gustaf Vasas handlingssätt mot allmogen och
samvetsgrant pröfvat enskilda fall. Det lider intet tvifvel, att
icke konungen i nödens stund har lofvat mera, än han tänkt
att hålla, och att han användt medel, som den privata
moralen förbjuder. Under Dacke-fejden uppmanade han en gång
sin fogde i Dalarna att kläda ut några knektar i
bondekläder och skicka dem till olika landskap med skrifvelser
försedda med Dalames m. Q. sigill, om ej de rätta, några andra
stora signet, som kunde hafva utseendet för sig. Vi anse ej,
att man får döma honom för hårdt. Det har dröjt mycket
länge, innan rättsbegreppen gjort sig gällande mellan man
och man, där dock hvar och en måste känna sig bära
ansvar för sina gärningar. Huru skulle de, i synnerhet den
tiden, kunnat tillämpas mellan konungen och menigheter,
där ingen ville vidkännas något ansvar? Här funnos
knappast mer än två alternativ. Antingen hade dalkarlar eller
småländingar dragit till Stockholm och tagit konungen vid
halsen eller måste han med hvad medel, som stod till buds,
kväfva upproret. Tiden var vild och hård. Talade allmogen
upprorets olagliga språk, så fick den svar, som den förstod.
Det hade nog föga båtat att komma med fina distinktioner
mellan rätt och orätt. Afven om allmogen någon gång
kunde sägas stå på sin goda rätt, representerade konungen
och Sveriges rike en högre rätt, och tiden kände intet
annat medel att slita konflikten än makten. Det är ej
meningen att uppställa en politisk moral mot en privat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
