Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.verlägsen hela sin omgiftung, stötte han vid utförandet
oupphörligt på svårigheter, han blef otålig, misstänksam, vred,
fann sig illa betjänad och skyllde på dåliga verktyg, på
af-voghet och illvilja, när ej allt gick honom till lags. Han
märkte oupphörligt svalget mellan syftemålen och medlen,
och däri låg hans ursäkt, men han var en mycket fordrande,
hård och svårtillfredsställd herre att tjäna. Han tyckte sig
finna små invändningar mot stora planer, opraktiska idealer,
när det gällde en utförbar realitetspolitik, hemligt motstånd
eller öppen otrohet, och han kastade bort sina ministrar
som onyttiga redskap, krossade dem och gick fram på sin
bana öfver deras fall. Utlandet genljöd en tid af rykten om
den trotsiga, egenvilliga, misstänksamma svenska konungen.
Den ene hade i timmatal måst ligga på knä för honom och
höra hans vredesutbrott, den andre hade tuktats af hans
egen kungliga näfve eller hotats med tillhyggen. En
olycksbådande misstänksamhet hade gripit sinnena, i synnerhet i
vårt fädernesland, och man fick knappt draga andan en gång,
utan att det inrapporterades, hette det i ett svenskt bref,
tvifvelsutan med hänsyftning på Gustaf Vasa. I Tyskland
kringflögo smädeskrifber mot den svenska konungen och han
såg sig slutligen nödsakad att anlita pressen till värn mot
förtal och beskyllningar. Eftervärlden har svårt att i
enskildheterna skipa rättvisa, men ofta nödgas man tänka på
den anspråksfulla, men vanmäktiga oförmågan, som
uttömmer sin förbittring eller beklagar sig öfver den segrande
kraften.
Gustaf Vasas första statssekreterare, för att använda
ett modernt uttryck, var reformatorn Laurentius Andre®.
Samarbetet med mäster Lars blef långvarigt nog, men
brytningen vardt så mycket fullständigare. 1532 uttalade den
senare, kanske ej utan en hemlig suck, sin afsikt att helt
och hållet draga sig undan från affärerna. Om orsakerna
till brytningen är man ej så noga underrättad. Man
känner konungens beskyllningar — i en öfverdrifven form, men
icke försvaret. Mäster Lars torde hafva varit en begåfvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
