Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men superintendentämbetet för hela svenska kyrkan
upphörde, och i tysthet förbereddes återgången till hvad som
varit före 1539. Norman själf, en hederlig och rättrådig
man, stannade i Sverige till sin död, använd i mångfaldiga
värf, diplomatiska, kyrkliga, administrativa, ekonomiska.
Han kan betecknas såsom rikets förnämsta ämbetsman
under åren 1543—1553 utan annan titel än den af konungens
eller rikets råd, och han fick vid sin död några
erkännandets ord af den fordrande konungen, hvilket var något
ovanligt.
Försöket att i Sverige skapa en byråkrati efter
kontinentalt mönster hade misslyckats, och Gustaf Vasa fick
efteråt liksom förut söka reda sig med de krafter, som hans
svenska folk erbjöd. Den tyska invandringen började åter
strömma tillbaka; dock bibehöllo vasakonungarne i
allmänhet en viss förkärlek för utländingar. Något förbättrades
ställningen för öfrigt under de senare åren. Från
Tysklands protestantiska universitet återvände allt flere studenter,
hvilka dugde att användas både som skrifvare och
räkne-karlar och som bildade stammen till en ämbetsmannakår,
ehuru den ännu alltjämt räknades till hofvet. I landsorterna
hade anordnats en fogdeförvaltning, som började funktionera
något så när ordentligt, ocb former för kontrollen infördes,
som sedermera, om än länge med växlande resultat, ägde
bestånd. Dessutom fanns verkligen af forno i Sverige en
klass af “tjänstemän“, som Gustaf Vasa i fullt mått tog i
anspråk, det svenska frälset, hvars egentliga uppgift
visserligen var att tjäna till häst och hvars vapentjänst också
utkräfdes efter nya, strängare grunder, men som konungen
i brist på bättre anlitade för många allmänna värf. Väl
var det ingen skolad ämbetsmannaklass, uppdragen voro
vanligen af mer och mindre tillfällig art, fliten,
ihärdigheten och insikterna mer och mindre bristfälliga, men den
erbjöd dock en viss användbar fond af intelligens och
duglighet. Ingen, från de högborna konungafränderna ned till
den simple frälsemannen, fick i sådant fall gå fri, och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
