- Project Runeberg -  Gustaf Vasa. Hans personlighet och hans betydelse /
31

(1896) [MARC] Author: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ai •

regeringssätt ett vanskligt arf att sköta åt sina efterträdare,
Sveriges arfkonungar.

Var detta en brist, så kan den förklaras af
tidsom-ständigheterna. Gustaf Vasas fel i öfrigt ha vi icke dolt.
Vi sätta främst bland dem förvärfsbegäret, otålsamheten
och misstänksamheten. Men utvecklades den senare till en
olycklig höjd, har äfven det sin förklaring. Han hade under
de första åren af sin regering utomordentliga svårigheter
att öfvervinna. Falska vänner och hemliga fiender på alla
sidor. Han segrade, där så många af hans föregångare dukat
under, men stridens erfarenheter hade på tänkesätt och
karakter gjort outplånliga intryck. Han hade sett för mycket
af världens “svinda* praktiker“, och illusionerna hade
försvunnit. Han påminner kanske i det fallet något om Fredrik II
i Preussen.

* *

*



Det blef så småningom lugnt kring hans tron. För
hans öfverlägsenhet böjde sig allt efter hand. Framgången
är en stor makt i världen, men här måste man äfven
erkänna de goda afsikterna, den storartade verksamheten
för fäderneslandets förkofran, det landsfaderliga sinnelaget,
och man öfversåg med mycket. Men arbetet hade varit
tungt, och tidigt nog brötos Gustaf Vasas krafter.
Eftervärlden talar gärna om “gamle kung Gösta“, och han var
ej mer än ett par och sextio år vid sin död. Efter
regeringens mödor sökte han vederkvickelse i familjelifvet och
det hof, han samlade omkring sig. Per Brahe ger en vacker
skildring af detsamma; konungen visade sig där som
“enljuf-lig, lustig och lättsinnig herre“, såsom hans lynne var, “när
han eljest var obekymrad och oförtörnad“. Men dystra
skuggor skulle falla öfver hans senare år; man följer med
deltagande konungens bekymmer öfver sönerna, när de växte
upp, öfver Eriks våldsamma och underliga lynne, Johans
lärda griller och äregiriga planer. “Oss förundrar“, yttrar

* “Svinda“ (fr&n lågtyskan) = listiga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hevasa/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free