- Project Runeberg -  Fem noveller /
4

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plägar förebåda mig en olycka eller åtminstone
en större förtret."

"Du har alltid trott på aningar" svarade
den andra leende. "Har du glömt, Hermine,
huru ofta kamraterna plägade skämta öfver ditt
profetiska lynne den tid vi vistades i institutet.
Och om du ärligt vill tillstå det, så hafva nog
resultaten af dina Kassandra-stämningar oftare
slagit fel, än de gått i fullbordan. Du borde
verkligen föra bok öfver dina aningar och vid
årets slut räkna efter, huru många som slagit
in, och huru många, som endast haft sin
upprinnelse i en smula migrän."

"Du har rätt, Cornelia," svarade den äldre
af de båda väninnorna, "jag borde längesedan
hafva afsvurit denna Öfvertro. Det svåraste, jag
någonsin upplefvat, min mans död, träffade mig
utan minsta aning, helt oförberedt, midt under
den gladaste njutning af lifvet. Du mins
kanske, att han ämnade komma efter mig till balen;
han hade blott att afsluta ett vigtigt arbete
först. I stället för honom kom det förfärliga
budskapet, att han träffats af slag vid sitt
skrifbord. Några veckor derefter förlorade jag min
mor, likaledes utan något slags förkänsla af
olyckan. Men i alla fall — mina aningar äro
ej betydelselösa, ehuru kanske detta mitt andra
ögonpar är fjerrsynt, så att jag ej ser de
föremål, som stå mig närmast. Emellertid är det
en dårskap att förstöra en så vacker afton med
att tala om dylika dunkla saker. Hör blott hur
muntra barnen äro."

De hade kommit till den plats vid stranden,
der badhuset låg gömdt bakom fläder- och
jasminbuskarne. Ett lifligt plaskande och ett
klingande skratt af flickröster ljöd derifrån. "Min
vildfogel tyckes som vanligt vara den mest
uppsluppna," sade fru Cornelia. "Hon har ett skratt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free