- Project Runeberg -  Fem noveller /
6

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och likväl, hvem vet om ej fullkomlig
hopplöshet vore bättre for henne. Jag skall emellertid
berätta dig alltsammans.

Förra sommaren måste jag som du vet resa till
badorten Scheveningen. Jag tog endast gamle
Christel med mig, och Lilli blef hemma för att som
husmoder sörja för Max, hvilken just höll på att
läsa på sin statsexamen. Sjelf befann hon sig
dervid i mycket större oro och spänning, än hennes
sorglöse broder, och ville ej vika ifrån hans sida,
innan allt var öfverståndet. Således måste jag
medgifva, att de båda barnen skulle få komma
efter till badorten om ett par veckor.

Att vara fullkomligt ensam och hela dagar
igenom ej behöfva yttra ett ord gjorde mig
dessutom rätt godt, ty vi hade under vintern fört
ett temligen bullersamt lif och haft en sådan
mängd baler, maskerader och sällskapsspektakler,
att jag i Scheveningen sorgfälligt undvek nya
bekantskaper och, så vidt möjligt var, äfven de
gamla. Medan jag sålunda ständigt uppsökte
de mest folktomma vägarne inträffade det
emellertid, att jag allt som oftast mötte en ung man,
hvilken i likhet med mig tycktes vilja fly från
det eleganta hvimlet vid stranden till
ensamheten. Sedan vi några gånger under tystnad
hade helsat på hvarandra, tilltalade han mig
slutligen. Det dröjde ej länge, innan han
dagligen började ledsaga mig på mina spatserfärder.
Han behagade mig rätt mycket genom sitt stilla
sätt, sitt anspråkslösa och likväl manliga väsen,
och de säkra omdömen, han fällde. Han var
ganska ung, endast tjugosex år, efter hvad han
sade mig. Jag jemförde honom i tysthet med
Max, som med alla sina goda egenskaper dock
kunde behöfva litet mer eftertanke och måtta.
Till sist började jag hysa nära nog moderliga
känslor för den unge mannen. Det föreföll mig,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free