- Project Runeberg -  Fem noveller /
8

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

SJÖJUNGFRUN. •8

moder ja till och ined varit hennes vis-à-vis uti
mången frangäise. En bestämd aning — du får
ej skratta åt mig — sade mig nemligen, att han
då skulle dragit sig tillbaka från mig. Och jag
hade nu så vant mig vid honom, att jag skulle
känt det ganska tomt att undvara hans sällskap.

. Äfven var det något eget med honom, att
han, som redan tillbragt längre tid än jag sjelf
i Scheveningen, ännu ej hade tagit ett enda bad.
Jag kunde ej uuderlåta att skämta deröfver, när
detta ämne lorst kom på tal, samt frågade, om
han kanske ingått ett vad på samma sätt som
den der Engelsmannen, hvilken tillbragte ett
halft år i Rom utan att någonsin inträda i
Peterskyrkan? Han blef dervid blodröd i ansigtet,
framstammande ett förvirradt svar och kunde
endast med svårighet åter bringas i sin förra,
obesvärade sinnesstämning. Han tyckte ej om
hafvet, svarade han, och blef derefter helt tyst.
Likväl hade jag mången qväll från mitt fönster
sett honom sitta nere vid hafsstranden och med
drömmande, blickar stirra hän mot bränningarne.

Besynnerligt! Kanske berodde det på någon
sjuklighet .... ett hjertfel eller dylikt, så att
bad voro honom förbjudna?

För ingen del. Jag tog mig den friheten
att i moderlig ton göra mina förfrågningar. Han
försäkrade mig med ett sorgset småleende, att
han vore fullkomligt frisk;" och detta var just
det allra sämsta. Hans hjerta vore af ett så
varaktigt stoff, att det stode ut med äfven de
starkaste stötar och skakningar. Han hade all
möjlig utsigt att bli åttio år gammal, ett mindre
angenämt perspektiv för en menniska, som helst
skulle vehit bli lifvet qvitt.

Ett "hvarför?" låg mig på tungan. Men
haii var redan åter inne i sina berättelser om
zigenarne i Sevilla eller några andra föremål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free