- Project Runeberg -  Fem noveller /
10

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

SJÖJUNGFRUN. •10

sin vanliga ton; till min förvåning märkte jag
dock, att denna förtroliga hjertlighet alls icke
misshagade den unge misantropen. Redan under
första timmen • leddes samtalet in på ett ämne,
som jag under fjorton dagars tid ej vågat
vidröra, nemligen derpå att vi voro från samma
stad; Frank hade varit militär och tagit afsked
som löjtnant, samt tänkte fortsätta sina resor
ännu ett par år för att samla material till ett
större vetenskapligt arbete öfver vissa
näringsgrenar. Med ett ord, han gaf oss helt oväntadt
en mängd notiser om sig sjelf, och ett rätt
intressant samtal utspann sig derunder.

Min Lilli åt hvilken jag’ annars aldrig behöft
gifva några förmaningar beträffande uppförande
och god takt, iakttog under denna spatsertur en
så öfvermåttan stor tillbakadragenhet, att jag vid
hemkomsten gjorde henne den frågan, 0111 hon ej
befunne sig väl, eller 0111 Frank hade gjort ett
ogynsamt intryck på henne. Hon svarade helt
lugnt, att lion i lians närhet beständigt haft att
kämpa med en plågsam känsla, liksom hon
befunnit sig vid sidan af en obotligt sjuk. Detta
hade förefallit henne så mycket sorgligare, som
hon hos den uiige mannen verkligen tyckt sig
återfinna alla de goda egenskaper, jag i mina bref
omnämnt. Och likväl kunde hon aldrig utan en
viss oförklarlig fruktan se honom i ansigtet.

Hvad skall jag väl mera berätta dig? Vi
stannade ännu tre veckor tillsammans, och vår
unge vän var ^oskiljaktig från oss. Endast då
vi voro i sällskap med andra — något som i
längden ej kunde undvikas — visade han sig
orolig och sluten, talade blott det nödvändigaste
och drog sig efter en qvarts timma åter tillbaka.

Uncler hela vår samvaro lyckades Max
aldrig komma honom närmare, än lian gjort från
första stund. Deras lynnen voro allt för olika.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free