- Project Runeberg -  Fem noveller /
12

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

SJÖJUNGFRUN. •12

om saken, då vi följande dag från honom
mottogo en biljett, i hvilken han med hjertliga orcl
sade oss sitt farväl, bad oss ursäkta sitt
bråd-störtade afsked och söka bevara honom i vänlig
åtanka, ehuru det ej varit honom möjligt att
visa sig värdig all den godhet, vi bevisat honom.
Han passade ej i sällskap med glada menniskor.

"Det der klingar ju nästan som en strof ur
Eugen Aram!" ropade fru Cornelia. "Stackars
Lilli! Jag kan tänka mig, huru det stackars
goda barnet måtte varit till mods, när hon måste
säga till sig sjelf, att föremålet för hennes
hemliga intresse hade, om också icke ett mord, likväl
någon tryckande skuld på hjertat, hvilken
oaflåtligt jagade honom genom verlden."

"Hon är en besynnerlig flicka" fortsatte
modern. "Icke" ett ord har liou yttrat till mig om
detta plötsliga uppvaknande ur en dröm, åt
hvilken hon tyvärr allt för djupt hängifvit sig. Mon
i hela hennes väsen låg något så rörande,
allvarligt och stilla, att till och med Max, som
passioneradt älskar sin syster, ehuru han
beständigt lefver på krigsfot med henne, alltsedan
bemött Lilli med den mest utsökta uppmärksamhet,
liksom kände han det som en pligt att söka hålla
henne skadeslös för en förlorad lycka.

Du kan väl förstå, att vi ej längre kunde
finna något nöje i att vistas vid badorten. Så
snart vi återvändt hem, gjorde jag mig
underrättad om Franks familj och om hans egna öden,
hvilka tycktes hafva qyarlemrat så dystra minnen
hos honom. Jag erfor då, att hans föräldrars
boning sedan lem år tillbaka var öde och
tillsluten. Anda dittills hade den äldre Frank bott
der. i största tillbakadragenhet tillsammans med
denne son och en förtjusande dotter. De få
vänner, som egt tillträde till detta hem hade
emellertid, försäkrat, att man svårligen, kunde råka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free