- Project Runeberg -  Fem noveller /
14

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

14

SJÖJUNGFRUN.

"Hon har fått veta allt, ehuru jag nog insåg,
att detta endast skulle bidraga till att ännu
djupare inpregla den stackars ynglingens bild i hennes
hjerta, då ban sålunda lider skuldlöst. Men jag
höll honom allt for kär, att jag skulle kunnat
låta en skugga dröja vid hans minne, en
misstanke, att något brott skilde honom från andra
menniskor. Ja jag vill tillstå för dig, Cornelia,
att jag till och med kände inom mig en
förhoppning, att måhända tiden skulle bortjaga dessa
hemska spökbilder ur hans tankar, och att man
då kunde försöka vinna honom tillbaka åt lifvet.
Äfven tycktes lian sjelf allvarligt sträfva att ej
gifva sig förlorad. Efter hvad Max skrifvit mig
till, liar han för åtta dagar sedaii ånyo dykt upp
i staden. Då min son mötte honom ute på gatan,
försökte Frank halft ofrivilligt att vika åt sidau;
men liksom efter att hafva fattat ett plötsligt
beslut, gick han derpå rakt emot Max, skakade
hjertligt hand med honom, gjorde åtskilliga frågor
rörande oss samt yttrade till och med, att hans
tid visserligen vore mycket knapp, men att han
i alla fall tänkte göra ett besök hos oss här
på landet."

"För Guds skull... han tänker väl icke ..
Om detta gamla dystra minne ånyo våldsamt
skulle ..tränga sig på honom" ....

"Äfven jag oroar mig vid denna tanke,"
svarade fru Hermine, "och derför lät jag genom Max
fråga honom, om han icke hellre skulle vilja
återse oss inne i staden, sedan min son nu sagt
honom, att vi känna till alltsammans. Emellertid
ville han ej höra talas härom. Om något skulle
kunna befria dessa trakter från all den fara, som
hvilade deröfver vore det närvaron af tvenne
personer, hvilka han ärade så högt, som mig och
min dotter. På så sätt lefva vi redan några dagar
beständigt i förväntau på detta i alla händelser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free