- Project Runeberg -  Fem noveller /
17

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖJUNGFRUN.

•17

"Så snällt, att ni höll ord!" sade hon i det
hon räckte honom handen. Mamma tyckte det
skulle varit bra besynnerligt att veta er vara i
staden och ej få se er. Vi skulle gerna hafva
rest dit, men det var bättre, att ni kom hit tit.
Det här året, sedan vi sist råkades, har gjort
er godt. Ni har bättre färg än då. Men nu
måste jag framför allt laga att ni blir bekant
med min väninna, Louison."

Han svarade endast med ett par höfliga ord,
bugade sig för den främmande unga damen och
tycktes blott hafva ögon och öron för Lilli,
hvilken blef qvar vid hans sida och efterfrågade
hvarjehanda som rörde hans sednaste resor. "Nu
är allting åter på samma sätt som i
Schevenin-gen," sade hon leende, "eller hur? Till och med
mitt fladdrande hår, som just håller på att torka
i solskenet. Och icke heller har bror Max under
dessa tolf månader hunnit blifva mera allvarlig
och stadgad."

Hon hade en temligen djup, ytterst melodisk
stämma, hvilken åt allt hvad hon sade, äfven
det mest obetydliga, förlänade ett själfullt behag.
Vid första anblicken fann man kanske den
ljuslockiga Louison skönare, i synnerhet som hon
förträffligt visste att på allt, ställa sina naturliga
företräden i full dager. Äfven var Max
tydligen värnlös mot den utsökt elaka behandling,
som hon tillät sig mot honom. Dock kunde en
allvarlig menniska som Frank ej ett ögonblick
draga i betänkande, hvilkendera af de båda
väninnorna, som borde sättas högst. För honom
tyc-tes knappt Louison finnas till i verlden, och just
detta retade hennes öfvermod till en formlig
raket-eld af små koketterier. Max kunde ej ens
tillbakahålla sitt skratt, om lian än då och då,
medan lian hemtade andan, höjde en förstulen
suck medan han vid tanken på den ringa upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free