Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÖJUNGFRUN. •20
en gammal vana hos mig, att jag sitter så här
i en vrå och mottager allt det herrliga, hvaraf
man låter mig njuta, liksom skulle clet så vara."
Hon nickade blott glädtigt till svar och
framtog ett nytt nothäfte, som hon ställde framför
modren. Derpå sjöng hon följande strofer:
r]STu smyckas träden med blad och blommor,
Men i mitt hjerta fins ingen vår,
Jag sitter sorgsen pä vakt vid grafven,
l)er blott, den dystra cypressen står.
Och vinden snsar i höga lindar,
Och stjernor vandra pa dunkel stig,
Och sommarn kommer med friska rosor,
Men ingen öppnar sin knopp för mig.
At mig skall aldrig en krans bli bunden,
Min fcTädje kommer ej mer igen;
Det lins en ört, hvilken läker såren,
den heter glömska — hvar växer den?
Jag mins beständigt de fordna tider,
En bild alltjemt för min tanke står,
Jag vet en plats der cypresser bida
Med röda rosor i f—nkelt hår."
Lilli kunde endast med svårighet sjunga de
sista tonerna i denna sång: rörelsen
öfverväldi-gade henne. "Jag, får visst lof att sluta," sade
hon; "jag börjar bli hes, och tonerna klinga ej
rent längre."
Modern reste sig. "Hvarför sjöng du just
den der sången?" hviskade hon sakta och tillslöt
instrumentet.
"Jag ville en gång våga det," svarade Lilli.
"Det föreföll mig så onaturligt att alltjemt söka
undertrycka den stämning, som dock hela tiden
heiTskat här inne."
Fru Cornelia trädde nu fram till dem och
sade, att hon mindes ett laudtställe vid Genfersjön
nära Montreux, hvarest det funnits en gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
