- Project Runeberg -  Fem noveller /
23

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖJUNGFRUN.

•23

gömt ansigtet i händerna och låtit hufvudet
sjunka ned mot bröstet. Han hörde ej ens då
hon nalkades honom, och först då hon saktalade
handen på hans hjessa och med en moders ömhet
nämnde hans namn, sprang han upp, och hon
varseblef nu, att hans läppar skälfde, och hans
ansigte var fuktigt af tårar.

"Förlåt mig," sade hon vänligt, "att jag ej
längre kan öfverlemna er åt denna förtviflan.
Jag håller er nästan så kär som min egen son,
och derför känner jag nu den bittraste sorg
öf-den olyckliga tillfällighet, som så djupt
uppska-kadt er. Låt mig sitta en stund här vid er sida
och hålla er hand. Mina barn bruka säga, att
när jag sitter vid sängen och håller deras händer,
så blir det bättre."

"O hvad ni är gocl emot mig!" ropade han
häftigt. "Ni är min andra mor. Men ni borde
rätteligen taga er hand ifrån mig, ty hvad tjenar
det väl till att förslösa så mycket kärlek och
medlidande på mig, eländiga menniska. Jag borde
hafva anat, att det var förgäfves att hoppas, det
inga spökgestalter skulle våga nalkas mig i eder
närhet. De hafva vredgats öfver min utmaning
och nu visat mig, huru mycken makt de ännu
hafva och städse skola bibehålla öfver mig. Ack
jag kände mig så lycklig! Att få återså Er, att
lyssna till er dotters själfulla stämma .... jag
trodde ett ögonblick, att allt mitt lidande var
förbi, och att jag ännu en gång skulle få lefva
som andra menniskor. Men sjukdomen har trängt
allt för djupt in i mitt blod. Blott en enda

droppe af erinringens gift......och genast

rasar det ånyo likt en förtärande ström genom
mina ådror. Nej," ropade han, i det han sprang
upp och sökte lösgöra sin hand, "det är bättre
att jag flyr, så långt mina fötter kunna bära

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free