- Project Runeberg -  Fem noveller /
29

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖJUNGFRU-V.

•29

leende. "Jag har annars ofta trott detsamma;
men denna gång . . . nej. Hur har jag kommit
ned på golfvet så här? 0 hvad ni är god emot
mig, olycklige . . . Men låt det nu vara nog. Ni
ser ju sjelf, att allt är förgäfves!"

Viel dessa ord försökte lian att resa sig upp,
men den fruktansvärda själsskakningen förlamade
hans krafter. Iian sjönk ned på bädden och
gömde ansigtet bland dynorna.

Fru Hermine hade rest sig upp. Hon* satte
sig bredvid honom och förde sakta handen öfver
hans lockiga hår.

"Käre Frank," sade hon, jag vill veta allt.
Helt visst skall det sedan förlora mycket af sin
fasa, när Ni anförtrott det åt mig. Hvad har
inträffat? Hvem eller hvad har Ni trott er se?"

"Trott! O min dyra vänninna .... jag har
så goda ögon, att jag ser, hvad som är fördoldt
för andra menniskor. Detta är just min olycka.
I synnerhet om natten är jag klarsynt som en
uggla. Derför ville jag låta lampan brinna . . .
och dessutom var månskenet så klart, att jag ej
trodde hon skulle våga sig hitin.

"Hvem, käre Frank?"

"Ja hvem; jag vet icke hvem lion är.
Dessutom komma beständigt andra. Men på sista
tiden hade de kommit mera sällan, och jag
hoppades derför, att de ändtligen tröttnat att
förfölja mig, dessa hemska spökgestalter. Men i
natt .... i natt var det liksom jag nu ser Er,
och mina ögon voro vidöppna och jag kände . . .
om Ni visste hvad jag kände . . . ."

"Men jag lanu Er ju sofvande."

"Nej, nej, det var icke sömn, utan vanmakt
. . . så hade de uppjagat alla mina sinnen. Hör
blott!... När jag ändtligen vid midnatt kände en
smula trötthet och tänkte försöka lägga mig"____

"Men ni har ju icke ens klädt af Er?" . . .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free