- Project Runeberg -  Fem noveller /
31

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖJUNGFRU-V.

•31

När hon kom fram till den stora flygeln, trefvade
hon rundt om den med händerna och tycktes
förundra . sig deröfver. Emellertid råkade hon stöta
till instrumentet något hårdt, och" strängarne
började klinga derinne. Hon log och öppnade
detsamma. Plötsligt plumsade hon ned iden framför
stående stolen och sopade med kanoen. öfver
tangenterna. De båda barnen tumlade ned till
golfvet och vältrade sig der likt tvenne fiskar i
sanden, medan modern dunkade på tangenterna med
knytnäfvar och armbågar, så att alltsammans
hotade att springa i stycken. Hörde ni ingenting
af detta buller? Jag sjelf, ehuru jag för egen
clel ej alls kände någon fasa, tänkte hela tiden
på huru mycket det måtte oroa Er. Men jag
var ej i stånd att resa mig upp och förjaga det
objudna följet. En blytyngd hvilade öfver mina
lemmar. Och jag kunde endast skrämma henne
med hotande blickar, men derpå gaf hon ej akt.
Iion tycktes ej ens hafva någon aning om att en
menniska befann sig inne i rummet.

Jag vet ej, hur länge detta varade, men hon
syntes aldrig vilja tröttna på detta förfärliga larm.
Jag iakttog alit så noga, att jag skulle kunna
afteckna henne. Håret skimrande i silfvergrått
liksom fiskfjäll, ehuru hon ej hade sådana, hennes
läppar voro hvita i stället for röda, näsan kort
och platt, och sjelfva uttrycket liknade det hos
en roffisk, lurande och elakt, utom när hon
skrattade åt sin musik och åt småttingarnes
misslyckade försök att dansa. . Dessa tycktes ännu hafva
fjäll och små fenor på ryggen* medan deremot
modern fullkomligt xvar skapad som en qvinna,
likväl utan någon spår af den skönhet, som man
på taflorna gerna förlänar dessa hafvets döttrar.
Nej hon var ett ohyggligt vidunder!

Medan jag ännu öfverlade oiii huruvida jag
ej borde fatta mod och-jaga ut hela följet, hörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:42:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heysefem/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free