- Project Runeberg -  Fem noveller /
34

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

SJÖJUNGFRUN. •34

huru blodet allt mera stockade sig 1 händer och
fötter, och huru kölden trängde allt närmare
hjertat. "Nåväl," tänkte jag, "blott ett par tum
högre upp, så liar hon fått sin vilja fram, och
håller ett lik i sina armar." I detsamma märkte
jag, huru det äldre af de båda små vidundren
plötsligt krupit upp på täcket och nu med sina
kalla och fuktiga - händer grep efter min strupe
samt försökte att strypa 111ig. Han betraktade
mig dervid med så mordlystna blickar ur sina
små fiskögon, att jag" började slå omkring 111ig
med armarne för att jaga bort honom, på samma
gång jag anropade min syster om hjelp. Men
hon betraktade mig blott helt kallt och utan
förbarmande. Allt fastare knöto sig det lilla
vicl-ijndrets .annar kring min hals, mitt stönande blef
allt mattare, och sansen var nära att förgå 111ig.
I)å gjorde jag en sista kraftansträngning, stötte
den mordlystna varelsen ifrån 111ig och for med
ett skri upp ur bädden. I samma ögonblick slogs
flygeln igen, sjörån flög upp från stolen, ryckte till
sig barnen och ilade ut genom dörren. På samma

gång försvann också gestalten vid min säng.
* *

SS

Vid de sista orden öppnades dörren till
sidorummet, och på tröskeln visade sig Max i
högsta bestörtning.

Han såg den uiige mannen ligga utsträckt
på sin bädd, med ansigtet gömdt bland kuddarne
och fru Ilermine sittande vid hans sida. Hon
vinkade med ,en allvarlig åtbörd åt sonen att
draga sig tillbaka och ej störa dem. Sedan denue
ljudlöst hade tillslutit dörren, böjde hon sig ned
öfver den olycklige och tryckte en kyss på lians
hjessa.

"Stackars, stackars vän" sade hon sakta.
Hvad Ni måste hafva lidit. Mön säg mig blott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free