- Project Runeberg -  Fem noveller /
35

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖJUNGFRU-V.

•35

ett! Kan det verkligen hafva varit er syster,
som uttalat så fruktansvärda hotelser? Skulle
icke snarare hennes ande, om den kunde finna
vägen hit, på allt sätt söka lugna sin olycklige
broders sjukliga fantasi? Hvarför skulle den vilja
utkräfva straff för något, som icke Ni utan en
högre makt har vållat?’

Han satte sig långsamt upp och grep
hennes hand. "Och om likväl just jag vore skulden
dertill," sade han med tonlös stämma. "Jag hade
kanhända kunnat rädda henne, kanhända, men
jag var nog feg att hellre rädda mig sjelf.
Förstår Ni nu? Jag hade varnat henne, sagt henne,
att isen kanske ej vore stark nog, jag grep
hennes hand och sökte draga henne med mig till
stranden; men moclig och öfverdådig som lion
var, skrattade hon blott åt min försigtighet, och
plötsligt slet hon sig lös samt flög åstad i en
djerf båge öfver isen mot det farliga stället.
I samma ögonblick brast den, ocli hon sjönk ned.
Hennes hatt med clen blå slöjan gled pilsnabbt
hän öfver den glatta banan emot mig. "Hjelx),
Max!" var- clet sista ord, jag förnam; derpå såg
jag blott de båda små händerna klämma sig fast
vid iskanten . . . jag såg detta, ocli hade
kanhända med ett raskt vågstycke kunnat nå henne,
latta hennes händer ocli genom simmande
arbetat oss båda upp igen. Och om detta ej lyckats,
hade det ej i alla fall varit tusen gånger bättre
att dö med henne, än att se, när de båda händerna
släppte sitt tag vid isranden:"

En lång dof tystnad följde på denna
bekännelse. Han sjönk åter ned mot kuddarne och
stirrade nu oafvändt mot taket, meclau fru
Her-mines blick stod rigtad ut mot sjön. Hennes
hand hvilade på dynorna tätt bredvid hans, men
hon fattade den __ej mera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free