- Project Runeberg -  Fem noveller /
37

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SJÖJNCGFRUX.

37

olyckan så svårt drabbad yngling annorlunda
än med blickar af det innerligaste medlidande? O
min dyre son, hvarför har du ej längesedan
öppnat ditt hjerta för mig? Kanske skulle jag då
hafva kunnat förjaga denna öfverrctade inbillning
om en förment skuld, som nu så djupt slagit rot i
ditt hjerta! Hvarje hedersdomstol skulle hafva
frikänt dig just emedan du sjelf så hårdt anklagar
dig sjelf. En bror, som håller sin syster så kär,
hvars hela lycka hänger vid henne, och
hvilken i öfrigt är en ädel och tapper menniska,
som aklrig tålt en fläck på sin ära, skulle väl
han hafva visat sig feg, när det gällde att rädda
det dyrbaraste, han egde, om detta ej varit
omöjligt, om icke en fysisk försteniug förlamat bela
lians natur och gjort hans själskrafter
vaumä.k-tiga? I sanning, brodern har ingen skuld i
systems olyckliga öde!"

Hon lade ånyo sin hand på lians, men Max
fattade den icke. "Jag tackar Er," sacle han. "Ni
menar väl med mig och talar så klokt och
tröstande, som en engel. Ingenting låter invända
sig deremot, och jag har sjelf efter långt
besinnande kommit på den tanken, att så torde vara
fallet. Men alla verldens advokatkonster skulle
dock ej kunna bestrida ett faktum: att hon är
död, och att jag ännu lefver!"

Han vände ansigtet mot väggen och teg. Fru
Hermine förblef ännu en stund sittande bredvid
honom, och uppbjöd all sin förmåga att försona
honom med sig sjelf. Han tycktes verkligen blifva
lugnare och bestred icke mer, hvad hon sade,
utan yttrade till och med en förhoppning, att.
åren måhända skulle lära honom att glömnia.
Deremot förklarade han bestämdt, att liaii redan
följande dag måste bort. llan hade bland annat
sagt henne, att han aldrig tänkt på att sjelf göra
ett slut på sin sorgliga tillvaro. Hon bad honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free