- Project Runeberg -  Fem noveller /
38

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjöjungfrun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

SJÖJUNGFRUN. •38

gifva sitt hedersord på att aldrig frångå denna
föresats.

"Redan det att Ni vill förlita Er på mitt
hedersord, gläder mig," svarade han, "och jag
gifver det gerna." Iian log dervid sorgset.

Klockan slog nu tre. Fru Hermine lemnade
honom, då han förklarade, att han omsider trodde

sig kunna sofva en stund.

* *

Det hade redan lidit långt fram på morgonen,
då han vaknade efter ën djup, nästan dvallik
sömn. Allt som under natten timat stod genast
fullt klart för lians minne. Han öfverlade ej
länge; lian insåg, att det i alla afseenden skulle
vara en välgerning, 0111 han smöge sig bort utan
att taga afsked och sedan underrättade fru
Hermine om sin afresa genom ett par rader. Med
feberaktig brådska gjorde han sin toalett, tog
sin resväska i handen och beslöt att, dold af den
häck. som omgaf boningshuset stjäla sig ut i
parken samt följa trädgårdsmuren, till dess han vore
nog långt aflägsnad for att osedd kunna klättra
öfver densamma. Han kastade en blick ut genom
glasdörren: allt var tomt och ödsligt ocli sjön låg
så tyst och stilla i morgonsolen. Sålunda
öppnade ban varsamt dörren och trädde dit ut. Men
då lian lyckligt och väl hade hunnit ett stycke
genom parken och just vikit omkring hörnet af en
berså, stod Lilli plötsligt framför honom.

Han kände sig likt en tjuf, som blifvit
ertappad på bar gerning. Med nedslagna ögon
.framstammade han en helsning.

"Ni vill lemna oss" sade hon. "Vet min 11101*
om detta, och .... måste Ni bort?"

"Ja jag måste," yttrade han i dyster ton. När
jag lemnat detta ställe, skall er moder berätta
alltsammans. Ni skall då inse skälet . . ."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free