- Project Runeberg -  Fem noveller /
49

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IMUBA KOSSA.

ligen blifva elaka ock lömska, liksom ville de på
andra utkräfva straff for sina lidanden. Hvad
henne beträffade, tycktes hon fast mera, finna det
i sin ordning att modren sedan hon skänkt
verlden ett så utomordentligt vackert barn som
Erminia, icke hade haft något annat än slagget i
sin natur qvar för att bilda den andra dottren.
I stället för att se snedt på den äldre systern,
afgudade hon formligen denna, så att ingen
de unge männen kunde vara mera förälskad i
Erminia än hennes stackars Maddalena.
Visserligen var också Erminia så skapad att hvem holst,
som såg henne, måste älska henne.

Ni har i Rom sett bildstoden af Muserna,
Venus och Minerva, mästerstycken, hvilkas make
verlden icke eger. Och likväl, oss emellan sagdt,
fuskverk mot det, som naturen här hade
frambragt! Se min bäste vän, — och dervid rusade
den lille mannen upp samt sträckte på sig
-så här stor var hon, ungefär ett hufvud längre
än jag, och dessutom så härligt växt, och det
lilla vackra hufvudet på den praktfulla bysten
gjorde att hennes längd icke loll någon i ögonen.
Och sedan ansigtet, liksom mejsladt, och de stora
välbildade ögonen, niecl en blick — på en gång
mild 09b trotsig; en mun, röd som smultron,
eller söm en nyutslagen fikonblomma, och öfver
pannan de tjocka, blåsvarta lockarne, dem hon
baktill sammauknöt i flätor, så tunga, att’det
fordrades hennes nacke, för att bära upp en dylik
börda. Och när hon sedan gick och rörde sig,
med armen lyftad, för att stödja en korg, som
hon bar på hufvudet, och de smala, liksom
svarf-vade fingrarne, och de små fötterna, instuckna 1
de grofva skorna — amico mio, 0111 jag icke redan
varit poet, den flickan skulle gjort 111ig dertill.
De andra, som icke hade något skaldeblod i sina
ådror, gjorde hon åtminstone galna, hvilket ju

,IJo)mj, Fyrit NovclU-r, Ii

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free