- Project Runeberg -  Fem noveller /
50

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

HAK MA KOSSA.

är att vara halfvägs till Apollos tempel. Det
fanns i hela trakten ingen tok, som ej skulle
låtit af hugga sin venstra hand, om han fått bära
hennes ring på den högra. Men hon lyssnade till
ingen, och detta väckte så mycket större
förundran, som hon lefde i sådant armod och erhöll
anbud, af hvilka det obetydligaste skulle kunnat
befria såväl henne som hennes mor och syster
från alla slags umbäranden. Om mig sjelf vill
jag icke tala. Så ursinnigt förälskad jag ock var,
iiade jag likväl förståud nog att inse, att jag
icke var henne värd; och sedan jag någorlunda
tröstat mig öfver min korg, sade jag till henne,
att jag likväl för all framtid skulle förblifva
hennes vän. Hon räckte mig då sin hand och tackade
mig med ett leende ,som gjorde mig ännu mera
förryckt än förut. Men det fanns en annan, som hvar
och en ansåg skola slå oss ur brädet. Och om
vi också icke unnade honom en sådan lycka, hade
vi dock icke kunnat förtänka henne, om hon
lyssnat till hans anbud. Det var en son till värden
på Croce d oré, en vacker och stenrik ung man,
endast 22 år gammal och några tum längre än
Erminia. Han kallades Barbarossa, eller rätt och
slätt il jRo.sso, emedan han till sitt krusiga, blonda
hår hade ett vackert, rödt skägg. Hans
egentliga namn var Domenico Scrone. Denne gjorde
Erminia sin kur med sådan ifver, att man icke
talade om något annat; och han uppförde sig
som en förtviflad, då hon aftardade honom lika
lugnt som oss andra, utan att dock kränka honom
med afsigtligt högmod. Hon lät honom endast
förstå, att han kunde spara sin möda, alldenstund
hon icke ville hafva honom till man; ty en
redlig flicka, som hon var, ville hon icke uppväcka
några falska förhoppningar. Många trodde, att
hon öfverhufvudtaget icke ansåg sina landsmän
nog förnäma, utan att det måste vara en främling,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free