Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
BARBAROSSA.
min trädgård föll honom i smaken, inqvarterade
han sig hos 111ig, just i det rum, som ni nu bebor,
och vi kommo snart på den förtroligaste fot med
hvarandra. Mångordig var lian just icke och
ville icke heller höra. talas 0111 mina verser, ty
han iilskade endast en poet, Lörd Byron, hvars
äfventyr han tagit till mönster för sig sjelf. Nå
ban kunde också våga sig på ett dylikt försök.
Courage liade ban som sjelfva den onde,
penningar mera än ban kunde förbruka och qvinnorna
sprungo öfverallt efter honom, ty ban hade en
ovanligt ståtlig figur och derjemte en
godmodig-uppsyn, så att hvarje flicka trodde sig med
lätthet kunna blifva en ny Omphlale för denne
Herkules. I Rom hade ban varit med om hvarje-’
banda, efter hvad både den ene och den andre
trodde sig veta, men sjelf talade ban aldrig 0111
sina kärleksaffärer och syntes under sin vistelse
liar på trakten icke alls fråga efter, om något
annat slägte än det manliga fanns på jorden. Med
detta umgicks han deremot så mycket flitigare,
och när ban icke med dubbelbössan ströfvade
omkring i bergspassen, kunde ban sitta halfva dagen
igenom på cafét, eller ock sysselsatte han sig med
att spela biljard, hvari han var en fulländad
•mästare. När ban så fi ånvunnit sina medspelare
alla deras penningar, tog lian in en bål af det
yppersta vin, och då måste hvarje närvarande
dricka med. Också sjöngo alla med en mun hans
lof, och man gladde sig åt, att denne vidtbereste
herre fattat en sådan kärlek till vår enkla bygd,
att ban till och med talade om, att här köpa
sig en villa och tillbringa åtminstone ett par
månader om året ibland oss.
Endast Domenico Serone undvek sorgfälligt
vår kapten, reste sig, så snart ban såg honom
inträda på cafét, ocli gick på gatan förbi honom,
som tjufven förbi galgen. Ingen förundrade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
