- Project Runeberg -  Fem noveller /
53

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARBAROSSA.

53

häröfver; ty att han, som eljest varit den
förnämste, nu fått träda i skuggan för främlingen,
måste förarga honom. Att det kunde vara för
Erminias skuld, föll mig icke ett ögonblick in.
Jag hade varit närvarande, då Signor Gustave»
första gången mötte den sköna varelsen. "Se då,
amico mio," hade jag sagt. "Om ni vill vara
uppriktig, måste ni tillstå, att någonting dylikt ännu
aldrig kommit i er väg, vare sig i Indien,
Turkiet eller Golkonda." — Han vände sig endast till
hälften om, och utan att förändra en min, sade
han: "Hm! — icke så illa. Sor Angelo, i sanning
icke så illa." Och dervid tuggade hau på sina ljusa
mustascher, så att skägget knastrade mellan
tänderna, "Poffareddio," sade jag tor mig sjelf, "han
är den första meuniska. som kunnat se i soleil utan
att blinka." — Jag tänkte att inleda Erminia i ett
samtal, så att han skulle få mera tid att betrakta
henne och till straff för sitt kallsinniga "icke så
illa" omsider bränna sina vingar. Men hon, så
obesväraclt hon eljest mötte hvarje karl, rodnade
sällsamt och fördubblade sina steg, så att jag
genast tänkte: "Håhå, ändtligen har hennes timma
slagit!" — men jag sade intet, och snart hade
detta möte helt och hållet fallit mig ur tankarne.

Ungefär en vecka sednare, vid skymningens
iubrott, stod jag i dörren till mitt apotek, läsande
ett bref, som jag nyss bekommit, och hvari ön i
Rom bosatt vän underrättade mig om, att han
uppläst mina sonetter i skaldeiorbuudet Areadia,
och att jag med stort bifall blifvit invald »ill
hedersledamot i sällskapet. Deröfver var jag s:i
öfverraskad och glad, att jag under en stund icke
märkte, hvad som tilldrog sig omkrig mig, tills
plötsligen Rödskäggets stämma nådde mina öron,
så högljudd och hotande, att jag lu»lt och hållet
rycktes bort från mina tankar. När jag blickade
upp, fick jag se honom sta der borta vid brunnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free