- Project Runeberg -  Fem noveller /
57

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARBAROSSA.

57

besöka Lörd Byrons graf, ocli ännu då lian steg
upp i vagnen lofvade lian att någon gång skrifva
till mig. Den spetsbofven! Plan tänkte lika så
litet på Grekland, som jag på en resa till månen.
Men hvad skall man säga? Passionen var herre
öfver honom och höll honom med hundra maskor
langen i ondskans nät, så att han kunde slunga
en sådan fördömd lögn i ansigtet på mig, sin
bäste vän.

Om aftonen gick jag till sängs i det
medvetandet att hafva gjort min pligt och räddat ett
par menniskolif, och jag författade till oci.’ med
i anledning häraf en canzone, hvilken hvad
poesien beträffar icke är det sämsta jag skntvit,
men som är ett slående bevis på, att poeter iciL~e
är profeter. Ty tänk er, följande dag på aftonen
återkommer min gosse med vagnen från Rom,
och det första lian säger mig, sedan han satt in
hästen i stallet och gifvit honom foder, var en
fråga, oni signor Gustavo underrättat mig om,
att ännu en främling skulle resa med. Denne
hade först efter två timmars färd, vid det ställe
der stenekarne växa ruudt omkring den gamla
grafvården, kommit fram ur skuggan, vinkat med
handen och derefter, med bortvändt ansigte,
stigit upp i vagnen så hastigt, att han, Carlino, icke
tydligt kunnat urskilja främlingens drag. Men
trots skyudsamheten och karlkläderna — dessa
syntes för öfrigt härstamma från Signor Gustavos
garderob — ville han svärja på, att den
främmande icke var någon annan än Erminia.

Jag vill icke uppehålla er med att skildra,
huru jag vid denna underrättelse blef till mods.
Jag lade gossen på hjertat, att icke säga ett ord
härom. Men livad kunde det hjelpa? liedan
påföljande dag kom der icke en enda gammal qvinna
in i mitt apotek, att for en half bajacco köpa
något, utan att berätta mig, att Erminia begifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free