- Project Runeberg -  Fem noveller /
59

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BARBAROSSA.

59

utom clet söfvande rasslet från hiss-ställningen
vid brunnen derute samt prasslet i växterna pä
bordet, bland hvilka min tama kanariefogel
hoppade fram och tillbaka. Då tycktes det mig
plötsligt, som klappade någon på apoteksdörren, och
jag hörde mitt namn ropas. Förargad öfver att
blifva störd, reser jag mig upp, gnuggar sömnen
ur ögonen och ämnar se efter, hvad som står på,
och om någon liältigt insjuknat. För andra
gången klappar det, nu starkare och liksom med
största häftighet och oro. Redan har jag
handen på dörrlåset, då mina öron nås af ett
fruktansvärdt skri: "Jesus Maria förbarma dig öfver
mig!" — jag rycker upp dörren — och ser
framför tröskeln en qvinna nedsjunka, ur hvars bröst
framqväller en blodström, som färgar mig röd
öfver allt, då jag böjer mig ned, för att stödja
den sjunkande. Tre steg derifrån stod Domenico,
med ett ansigte grått som aska och ögonen vidt
uppspärrade, som hade ogerniugen äfven gjort
honom liflös. "Domenico!" skrek jag, "hvad har du
gjort!" Förbannad vare din hand, som föröfvat
denna gräslighet! — "Amen!" sade ban. "Det var
svuret. Nu kommer turen till honom!" — Och
dermed vände ban sig om, just som några förskräckta
ansigten började visa sig i fönstren, samt gick
långsamt öfver den solbelysta platseil till stadsporten,
genom hvilken lian försvann som en uppenbarelse.

Under tiden höll jag den rosslande qvinnan
i mina armar, i första ögonblicket sjelf nära nog
vanmäktig af sorg och fasa. Jag ropade på min
piga, grannarne skyndade till, vi buro henne in
i huset och lade henne på en säng. Men jag
insåg allt för väl, att ingen hjelp mer fauns, och
skickade Carlino att skyndsamt hämta
kyrkoherden. Jag vågade knappast hoppas, att hon ens
skulle lefva så länge, och lutad tätt intill henne
frågade jag, om hon liade något uppdrag att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free