- Project Runeberg -  Fem noveller /
62

(1879) [MARC] Author: Paul Heyse Translator: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barbarossa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62

BARBAROSSA.

något fruktantvärdt, liade hon plötsligt åter känt
hans hand som en jerntång kring sin arm och blott
hört dessa ord: "så res till helfvetet med din
lutheran!" och i samma ögonblick hade hon träffad
till döds, nedsjunkit på sina knän, alldeles vid
min dörrtröskel.

Nu hyste hon icke någon annan önskan, än
att han, hennes älskade, måtte förlåta henne,
att hon mot hans vilja lemnat honom; hon hade
derför måst plikta hårdt nog. Han hade gjort
henne till sin hustru och velat föra henne till
sitt hemland. J dess ställe måste hon nu ned i
grafven, ocli hvem viste, om Jungfru Maria
egnade henne några förböner, och om hon ur
skärseldens qval skulle få ingå i det himmelska
paradiset.

Dessa voro de sista ord, som kommo öfver
hennes läppar; derpå nedsjönk hennes hufvud,
och hon var död. —

Då lian hunnit så långt, utsträckte sig den
lille mannen i sin livilstol och slöt ögonen med
en djup suck. I denna ställning blef han en
stund liggande, derpå sprang han upp, gick
några slag fram och åter i det halfmörka
apoteket och tycktes hafva all möda att åter hämta
sig. Ändtligen stadnade han vid min sida, lade
sin hand på min skuldra och sade: "hvad är
menniskolifvet, amico mio? Ett eländigt ting, ett
gräs, hvilket i dag blomstrar på marken och i
morgon är ett torrt hö, som det vilddjuret, döden,
stoppar i sitt omättliga gap. .Men det är
detsamma! Man väcker icke åter upp de döda. Hon
hade varit ett Guds under, sålänge hon lefde;
hon gjorde underverk ännu, då hennes sköna
liflösa kropp icke mera uppvärmdes af någon
blodsdroppe, och hennes själ ioke mera kände
hvarken glädje eller smärta. Just derinne låg hon,
och hvarken dag eller natt så länge hon stod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:53:02 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/heysefem/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free